Spotify for all
Ja, denna gång har jag inga invites. Men däremot ett litet trick som säkert fungerar i åtminstone några timmar till:
1. Klicka: http://www.sm411.info
2. Skriv in adressen http://www.spotify.com/en/get-started/
2. Registrera dig, använd SW1A 2AB som postal code.
3. Gå till https://www.spotify.com/en/account/profile/ logga in och byt country till Sweden och skriv in din riktiga postkod.
Wooop
1. Klicka: http://www.sm411.info
2. Skriv in adressen http://www.spotify.com/en/get-started/
2. Registrera dig, använd SW1A 2AB som postal code.
3. Gå till https://www.spotify.com/en/account/profile/ logga in och byt country till Sweden och skriv in din riktiga postkod.
Wooop
Mellan dagarna finns natt
Nu är det söndag, nästan mitt emellan jul och nyår. Här finns mörker, här finns ingenting. Iallafall inte i år, då mörkret (helgen) är längre än normalt
Samhället stannar på något vis dessa dagar, allt går i en tredjedels fart och ingen verkar bry sig om något.
Jag väntar på post, som alltid, och dessa dagar förstör varje år för mina planerade leveranser.
För några år sedan bröts detta och paketet levererades precis de dagar som faktiskt fungerar normalt, men i år är det tyvärr omöjligt.
Vi får se imorgon om något dyker upp i posten...
Som en fotnot kan sägas att jag spanat in nya skor, detta är väl inte direkt vad jag VILL skriva om här i bloggen, men så får det bli nu:
Puma Ferrari Future Cat GT:
Samhället stannar på något vis dessa dagar, allt går i en tredjedels fart och ingen verkar bry sig om något.
Jag väntar på post, som alltid, och dessa dagar förstör varje år för mina planerade leveranser.
För några år sedan bröts detta och paketet levererades precis de dagar som faktiskt fungerar normalt, men i år är det tyvärr omöjligt.
Vi får se imorgon om något dyker upp i posten...
Som en fotnot kan sägas att jag spanat in nya skor, detta är väl inte direkt vad jag VILL skriva om här i bloggen, men så får det bli nu:
Puma Ferrari Future Cat GT:
Givmild i hemlighet
Runt den plats där granen låg så fint igår finns denna afton bara fotspår och ett stackars släpspår som går mot huset här bredvid. Det ser ut som att människan som tog den tagit ett par varv runt granen, tittat på den, grabbat tag i den och släpat bort den med hastiga steg. Antagligen med skräcken i halsen att någon kanske tittade på dom under denna händelse.
Detta är min julklapp till mänskligheten, god jul kära barn av Gaia.
Ta väl hand om er i denna mörka årstid.
Detta är min julklapp till mänskligheten, god jul kära barn av Gaia.
Ta väl hand om er i denna mörka årstid.
Historiens vingslag
Sådär, jag tänkte kolla tillbaka ett par, eller snarare 8 år, och posta ett textstycke från vardera av dessa år.
Lite intressant att se, för mig själv, för er andra är det väl totalt onödigt.
För er som inte känner mig kan det kanske vara en intressant insikt i mitt liv sedan 2000.
Håll till godo.
23 Oktober, 2000:
"Ännu en dag har gått då...Sitter man och degar som vanligt...
Klockan är nästan sent och man sitter och lyssnar på Kraftwerk - Radioactivity och chattar med en människa som man åtminstone tror man tycker om...Vet dock inte...it’s hard for me to tell...
Hmms, kasst och göra...sitta försöka dechiffera morse koden i radioactivity..
orkade inte...så jag letade upp det på internet istället:
”Radioactivity is in the air for you and me
Radioactivity discovered by madame curie
Radioactivity tune in to the ... Kraftwerk”
Menmen, nu ska jag försöka göra nå vettigare, som att stoppa huvet i en vas..ehms..jaja, kl 21:30 blir det att cykla hem så jag hinner äta lite innan jag går och lägger mig för en gångs skull...nu ser inte jag ettt dugg av vad jag skriver (explorer har buggat ur) så jag hoppas att det blir rätt...
det buggade ur efter ”innan jag går”...blev nå fel då..blev bara streck...
hmms, nu kan jag se bokstäverna igen...perfekt...fast inte dom ovan, jaja, hoppas det blev rätt..."
26 November, 2001:
"Sitter i ljusdal, på APU...väntar på lunchen...
Åkte hemifrån vid 06:20 imorse, tänk vad trevligt, näää...
Aja, netten låg där i sängen och såg allmänt jättetrött ut, hon är så söt när hon är trött, hon är förstås söt större delen av tiden...
Aja, det finns saker med henne som man gillar så mycket;
Hur hon kan se helt hysteriskt jätteglad ut bara hon gör nått som jag anser är helt normalt, som när hon satt och spelade NES roms på min dator igår kväll, hon såg så jätteglad ut, jag tycker om när hon är glad...vill att hon ska vara glad...
Jag skulle nog göra det mesta bara för att göra henne glad, aja, nu kanske jag låter patetisk och fjäskig, men det är så det är...Aja, måste ringa henne ikväll, står inte ut med att vara ifrån henne nå längre tider, blir så tomt då...blir så ensam här i världen :(
Hon och jag, jaja, hoppas det ska hålla länge, vill det, tycker om henne, mer än vad jag trodde jag gjorde bara för några veckor sedan...
Tror jag ska peta lite på henne på onsdag..säga hur mycket jag tycker om henne... hon fyller juh år om drygt 2 veckor, kanske ska ge henne nått fint då, vet inte riktigt vad, men man får juh pengar den här veckan...kanske kan köpa nått då...vet fan inte om jag kan köpa nått till henne till julafton dock...känns hemskt, så hemskt, blir så ledsen på mig själv och min ekonomi..."
4 Mars, 2002:
"Hallå
Idag, ja, just idag..så är det min dag, inte min födelsedag ellernågot sådant, jag bara känner att jag är ”älskad” och har tur idag..."
28 Juli, 2003:
"Imorse ringde jag in mig sjuk, migrän, ontont och virrigtvirrigt
Mådde inge vidare, aja, efter ett Antal magnecyl så gick det över och jag tog mig ut ur lägenheten vid 19-tiden för att gå ner på stan och kolla..
Fick köphysteri och köpte saker jag inte ens behövde..aja."
4 December, 2004:
"När världen utanför knackar på dörren allt mer och rakt ut skriker ”kom hit, kom hit!” och alla de känslor som svallar upp under årets glada månader börjar kännas allt för mycket. Då sitter man fast där någonstans mitt i och vet inte vad man ska göra med sitt liv, vilket håll ska man välja i vägskälet där framme. Det säkra, vanliga, eller det osäkra och oprövade?
Jag väljer allt för ofta det säkra, det osäkra skrämmer mig bort från eventuellt val, även om det valet skulle vara det riktiga, det mer humana och det mer rogivande.
Men utan större ansträngning väljer jag det säkra, snälla, valet och vardagen fortsätter som alltid. Inget fel i vardagen, men ibland känns det som om att man vill något mer med sitt liv, inte bara sitta här på samma stol, i samma lägenhet, dag ut och dag in.
Tänk om det någonstans där bakom det där osäkra vägkrönet, bortom de osäkra valen och svåra tiderna finns en annan verklighet, mycket bättre än denna. Tänk om det någonstans där bortom tid och rum finns en samling sköna känslor som svallar över, rinner över ens kropp och vidare mot evigheten, drar iväg mig till ett nytt, säkert, ställe.
Nej, för mycket om, alldeles för mycket tänk om, det är bättre med att vara nöjd med det man har och inte låta sig rivas iväg varje gång någon förändring står för dörren. Alla val man får välja, alla kval man får genomlida bara för att man är oerhört osäker på vad man själv vill göra av sitt liv, sina pengar och sin fritid.
Ibland händer dock att man tar det där osäkra, sämre, valet bara för att man på något vis fått för sig att det valet är mycket roligare, mycket bättre, än det där säkra man brukar välja. Nu var det dock några år sen sist, men det händer ibland att man bara slänger sig på nya saker, även om ”ibland” just i den meningen inte är mer än ett fjuttigt ”oftast inte”.
Glada dagar springer just nu förbi, kantade med jobbiga uppgifter. Jobbet kallar varje dag, och på kvällen hamnar man ensam i en tyst, liten och väldigt tom lägenhet. Där sitter jag och ruttnar samtidigt som jag skyller på mig själv för att aldrig vågat ta steget ut i den stora fria världen, och det stora osäkra där bortom.
Vid närmare eftertanke så har jag nog allt jag behöver, allt jag egentligen någonsin kommer behöva. Men den lilla materialisten i mig säger, eller rent ut sagt skriker ”Köp mer, köp mer! Mer, mer, mer!” och den lilla osäkra personen som döljer sig nånstans i det mörka dunklet skriker ”Men, tänk om? Hur skulle det ha blivit om? Vad skulle hända om?”.
Men jag väljer att gömma och glömma dessa små röster och faktiskt genomlida dagens bestyr, jobbet och allt där runtomkring. Mest för att jag faktiskt, nånstans där djupt inne, är så oerhört nöjd med tillvaron just nu.... Men tänk om.....
Nu sitter man här och har planer på att riva upp rötterna totalt och flytta till östersund, flickan ska plugga och jag min lilla toffel följer såklart med.
Ganska mycket tankar går runt i huvudet, bland annat om det verkligen är en sån bra idé att säga upp sig från jobbet här och flytta dit bara för en tjej, nog för att man varit tillsammans med henne i över 3 år, men det känns ändå väldigt skumt att flytta ifrån allt man har här, en lägenhet vi har haft nu i bara 3 månader, och totalt kommer ha bott i 5 månader i när vi flyttar.
Jag funderar på att plugga där, ännu mer datorrelaterat, men exakt vad vet jag inte, vi får hoppas att det löser sig. Likaså med jobb, det finns ett företag där uppe jag har kollat in och ska satsa på att söka jobb hos.
Men ja, tänk om allt skiter sig?"
17 Januari, 2005:
"Vintern, som ska vara vit, är i år grön... Kanske inte helt sommargrön, men gräsmattor syns mer än de ska, de fläckar fryst vatten som finns är Is.
Jag såg lite snö igår när jag gick till jobbet när jag genade genom en skog, det var inte mycket men det fanns där, ungefär i storlek med 3st A4-ark.
När man tänker tillbaka på sina barnårs vintrar så verkar dom på något vis mycket vitare än de vintrar som har varit de senaste åren. Visst, man kanske minns fel, eller att minnet förvrider hela alltihop bara för att få en trevligare bild av hur ens barndom såg ut. Under inga förutsättningar var det iallafall så här varmt mitt under vintern.
Nog för att våren nu börjar nalkas de närmsta veckorna, men än är det långt kvar tills man kan börja cykla och gå i t-shirt utomhus. Cykla brukar börja göra någon gång runt v.10 men i år flyttar jag till Östersund ett bra tag innan dess, så nu i år får nog cyklandet vänta ett tag och jag får sitta hemma och drömma om den friska vinden mot ansiktet.
Kalla mig konstig, men jag gillar cyklandet och gör det mer än gärna, jag får i stort sett rysningar när jag tänker på hur mysigt det är att cykla en fin vårdag och verkligen känna hur den lilla kyla som finns kvar i luften slinker in genom håligheter i tyget som tröjan och den tunna jackan är gjorda av. Ut i naturen efter gamla skogsvägar och sen efter ett tag komma hem igen, alldeles utmattad av cyklandet men ändå så otroligt nöjd.
Nu är det förstås 3.5 år sen jag gjorde en sådan cykeltur förra gången, då min flickvän har tagit upp allt för mycket tid, och jag tillbringar den hellre med henne än på en cykel ute i skogarna. I alla fall tror jag att så är fallet, men när man sitter så här med flickvännen ett tretiotal mil bort så börjar känslorna av tomhet återkomma och nostalgin sätter sig på hjärnan som saknaden av en förlorad vän.
Utan de vänner som kommit och gått genom årens dagar, vissa mer saknade än andra och vissa otroligt mer djupt nergrävda och glömda, så skulle nog inte vardagen vara så rolig längre. Nu ska man flytta ifrån alla man känner och förhoppningsvis hitta några nya vänner där uppe i Jämtland. Jag är inte precis världens socialaste person eller ens speciellt socialt begåvad, men det brukar lösa sig ganska bra då jag faktiskt, ibland, är ganska lätt att ha att göra med.
Nej, som alltid bara skriver jag på utan tanke på vad det är jag skriver, eller kanske oerhört mycket tanke, men helt utan röd tråd. Så om de svängningar och vridningar som dessa texter får för sig att göra, gör så att du inte hänger med, så ska väl jag säga att jag just nu, alldeles precis nu, är otroligt ensam..."
7 Januari, 2006
"På sedvanligt vis ska jag sätta mig ner och skriva något,
i ett försök att vara poetisk och djup så ska jag skriva något storslaget.
Med brister men utan gränser uttrycka mina känslor angående det nya året.
Hur och varför tiden går framåt, vart vi är på väg och vart vi har varit.
Fundera och känna efter, skriva ner och kontemplera, på distans bevaka världen utanför.
Nej, det fungerar inte så, min poetiska ådra är ytterst tunn,
Själen inte djupare än närmsta, nu frysta, vattenpöl.
Men viljan, och behovet, av att skriva ner något finns där,
sprider sig i kroppen, börjar som ett pirr och slutar i bokstäver.
Resultatet är, som så ofta förut, en osammanhängande text,
utan vare sig djup eller poetisk påverkan.
Men jag känner, och vet, att det är bra att försöka,
bra att kasta sig ut i det okända, att sätta sig här och skribera.
Nej, dags att fortsätta, att se sig om, se sig för.
En vecka in på det nya året, 359 dagar kvar,
Nu ska vi se vart det bär hän härnäst."
30 Augusti, 2007:
"Återigen är det dags att sätta sig ner och skriva en liten text om vad som skall hända härnäst.
Livet susar som vanligt förbi utanför fönstret, där ute någonstans utan mig. Utan min inblandning eller min påverkan klarar det sig så bra själv.
Själv sitter jag fast innanför de fyra väggarna jag kallar min arbetsplats, med människor jag jobbat med i flera år. Nya människor kommer och går, men kvar är en handfull av oss som nu börjar närma sig veteranstatus. Suset hörs däremellan rösterna, suset av ett liv som forsar förbi, flödar förbi och drar med sig allt man känner och släpper ner det någonstans där i världen utanför. Färger, ljud och lukter flyger förbi i en ilande fart och visar sig tillhöra någon person, någon händelse eller sak man ser.
Genom dagarna går en röd tråd, som vid de tillfällen man följer den klart bara leder till samma ställe där man började, sova, vakna, jobba, sova och så vidare tills livet är slut.
Hösten kommer och jag känner mig som alltid lika nöjd med livet, lika genuint nöjd, den bästa tiden på året börjar nu. När dagarna blir kortare, kallare och råare. När solen skiner mindre och mindre och kylan nyper tag i ens armar och tvingar en att ta på sig en långärmad tröja. När växter börjar vissna och luften känns frisk, där trivs jag.
Nu ska man njuta, trivas och allmänt må bra, detta blir en bra dag."
Lite intressant att se, för mig själv, för er andra är det väl totalt onödigt.
För er som inte känner mig kan det kanske vara en intressant insikt i mitt liv sedan 2000.
Håll till godo.
23 Oktober, 2000:
"Ännu en dag har gått då...Sitter man och degar som vanligt...
Klockan är nästan sent och man sitter och lyssnar på Kraftwerk - Radioactivity och chattar med en människa som man åtminstone tror man tycker om...Vet dock inte...it’s hard for me to tell...
Hmms, kasst och göra...sitta försöka dechiffera morse koden i radioactivity..
orkade inte...så jag letade upp det på internet istället:
”Radioactivity is in the air for you and me
Radioactivity discovered by madame curie
Radioactivity tune in to the ... Kraftwerk”
Menmen, nu ska jag försöka göra nå vettigare, som att stoppa huvet i en vas..ehms..jaja, kl 21:30 blir det att cykla hem så jag hinner äta lite innan jag går och lägger mig för en gångs skull...nu ser inte jag ettt dugg av vad jag skriver (explorer har buggat ur) så jag hoppas att det blir rätt...
det buggade ur efter ”innan jag går”...blev nå fel då..blev bara streck...
hmms, nu kan jag se bokstäverna igen...perfekt...fast inte dom ovan, jaja, hoppas det blev rätt..."
26 November, 2001:
"Sitter i ljusdal, på APU...väntar på lunchen...
Åkte hemifrån vid 06:20 imorse, tänk vad trevligt, näää...
Aja, netten låg där i sängen och såg allmänt jättetrött ut, hon är så söt när hon är trött, hon är förstås söt större delen av tiden...
Aja, det finns saker med henne som man gillar så mycket;
Hur hon kan se helt hysteriskt jätteglad ut bara hon gör nått som jag anser är helt normalt, som när hon satt och spelade NES roms på min dator igår kväll, hon såg så jätteglad ut, jag tycker om när hon är glad...vill att hon ska vara glad...
Jag skulle nog göra det mesta bara för att göra henne glad, aja, nu kanske jag låter patetisk och fjäskig, men det är så det är...Aja, måste ringa henne ikväll, står inte ut med att vara ifrån henne nå längre tider, blir så tomt då...blir så ensam här i världen :(
Hon och jag, jaja, hoppas det ska hålla länge, vill det, tycker om henne, mer än vad jag trodde jag gjorde bara för några veckor sedan...
Tror jag ska peta lite på henne på onsdag..säga hur mycket jag tycker om henne... hon fyller juh år om drygt 2 veckor, kanske ska ge henne nått fint då, vet inte riktigt vad, men man får juh pengar den här veckan...kanske kan köpa nått då...vet fan inte om jag kan köpa nått till henne till julafton dock...känns hemskt, så hemskt, blir så ledsen på mig själv och min ekonomi..."
4 Mars, 2002:
"Hallå
Idag, ja, just idag..så är det min dag, inte min födelsedag ellernågot sådant, jag bara känner att jag är ”älskad” och har tur idag..."
28 Juli, 2003:
"Imorse ringde jag in mig sjuk, migrän, ontont och virrigtvirrigt
Mådde inge vidare, aja, efter ett Antal magnecyl så gick det över och jag tog mig ut ur lägenheten vid 19-tiden för att gå ner på stan och kolla..
Fick köphysteri och köpte saker jag inte ens behövde..aja."
4 December, 2004:
"När världen utanför knackar på dörren allt mer och rakt ut skriker ”kom hit, kom hit!” och alla de känslor som svallar upp under årets glada månader börjar kännas allt för mycket. Då sitter man fast där någonstans mitt i och vet inte vad man ska göra med sitt liv, vilket håll ska man välja i vägskälet där framme. Det säkra, vanliga, eller det osäkra och oprövade?
Jag väljer allt för ofta det säkra, det osäkra skrämmer mig bort från eventuellt val, även om det valet skulle vara det riktiga, det mer humana och det mer rogivande.
Men utan större ansträngning väljer jag det säkra, snälla, valet och vardagen fortsätter som alltid. Inget fel i vardagen, men ibland känns det som om att man vill något mer med sitt liv, inte bara sitta här på samma stol, i samma lägenhet, dag ut och dag in.
Tänk om det någonstans där bakom det där osäkra vägkrönet, bortom de osäkra valen och svåra tiderna finns en annan verklighet, mycket bättre än denna. Tänk om det någonstans där bortom tid och rum finns en samling sköna känslor som svallar över, rinner över ens kropp och vidare mot evigheten, drar iväg mig till ett nytt, säkert, ställe.
Nej, för mycket om, alldeles för mycket tänk om, det är bättre med att vara nöjd med det man har och inte låta sig rivas iväg varje gång någon förändring står för dörren. Alla val man får välja, alla kval man får genomlida bara för att man är oerhört osäker på vad man själv vill göra av sitt liv, sina pengar och sin fritid.
Ibland händer dock att man tar det där osäkra, sämre, valet bara för att man på något vis fått för sig att det valet är mycket roligare, mycket bättre, än det där säkra man brukar välja. Nu var det dock några år sen sist, men det händer ibland att man bara slänger sig på nya saker, även om ”ibland” just i den meningen inte är mer än ett fjuttigt ”oftast inte”.
Glada dagar springer just nu förbi, kantade med jobbiga uppgifter. Jobbet kallar varje dag, och på kvällen hamnar man ensam i en tyst, liten och väldigt tom lägenhet. Där sitter jag och ruttnar samtidigt som jag skyller på mig själv för att aldrig vågat ta steget ut i den stora fria världen, och det stora osäkra där bortom.
Vid närmare eftertanke så har jag nog allt jag behöver, allt jag egentligen någonsin kommer behöva. Men den lilla materialisten i mig säger, eller rent ut sagt skriker ”Köp mer, köp mer! Mer, mer, mer!” och den lilla osäkra personen som döljer sig nånstans i det mörka dunklet skriker ”Men, tänk om? Hur skulle det ha blivit om? Vad skulle hända om?”.
Men jag väljer att gömma och glömma dessa små röster och faktiskt genomlida dagens bestyr, jobbet och allt där runtomkring. Mest för att jag faktiskt, nånstans där djupt inne, är så oerhört nöjd med tillvaron just nu.... Men tänk om.....
Nu sitter man här och har planer på att riva upp rötterna totalt och flytta till östersund, flickan ska plugga och jag min lilla toffel följer såklart med.
Ganska mycket tankar går runt i huvudet, bland annat om det verkligen är en sån bra idé att säga upp sig från jobbet här och flytta dit bara för en tjej, nog för att man varit tillsammans med henne i över 3 år, men det känns ändå väldigt skumt att flytta ifrån allt man har här, en lägenhet vi har haft nu i bara 3 månader, och totalt kommer ha bott i 5 månader i när vi flyttar.
Jag funderar på att plugga där, ännu mer datorrelaterat, men exakt vad vet jag inte, vi får hoppas att det löser sig. Likaså med jobb, det finns ett företag där uppe jag har kollat in och ska satsa på att söka jobb hos.
Men ja, tänk om allt skiter sig?"
17 Januari, 2005:
"Vintern, som ska vara vit, är i år grön... Kanske inte helt sommargrön, men gräsmattor syns mer än de ska, de fläckar fryst vatten som finns är Is.
Jag såg lite snö igår när jag gick till jobbet när jag genade genom en skog, det var inte mycket men det fanns där, ungefär i storlek med 3st A4-ark.
När man tänker tillbaka på sina barnårs vintrar så verkar dom på något vis mycket vitare än de vintrar som har varit de senaste åren. Visst, man kanske minns fel, eller att minnet förvrider hela alltihop bara för att få en trevligare bild av hur ens barndom såg ut. Under inga förutsättningar var det iallafall så här varmt mitt under vintern.
Nog för att våren nu börjar nalkas de närmsta veckorna, men än är det långt kvar tills man kan börja cykla och gå i t-shirt utomhus. Cykla brukar börja göra någon gång runt v.10 men i år flyttar jag till Östersund ett bra tag innan dess, så nu i år får nog cyklandet vänta ett tag och jag får sitta hemma och drömma om den friska vinden mot ansiktet.
Kalla mig konstig, men jag gillar cyklandet och gör det mer än gärna, jag får i stort sett rysningar när jag tänker på hur mysigt det är att cykla en fin vårdag och verkligen känna hur den lilla kyla som finns kvar i luften slinker in genom håligheter i tyget som tröjan och den tunna jackan är gjorda av. Ut i naturen efter gamla skogsvägar och sen efter ett tag komma hem igen, alldeles utmattad av cyklandet men ändå så otroligt nöjd.
Nu är det förstås 3.5 år sen jag gjorde en sådan cykeltur förra gången, då min flickvän har tagit upp allt för mycket tid, och jag tillbringar den hellre med henne än på en cykel ute i skogarna. I alla fall tror jag att så är fallet, men när man sitter så här med flickvännen ett tretiotal mil bort så börjar känslorna av tomhet återkomma och nostalgin sätter sig på hjärnan som saknaden av en förlorad vän.
Utan de vänner som kommit och gått genom årens dagar, vissa mer saknade än andra och vissa otroligt mer djupt nergrävda och glömda, så skulle nog inte vardagen vara så rolig längre. Nu ska man flytta ifrån alla man känner och förhoppningsvis hitta några nya vänner där uppe i Jämtland. Jag är inte precis världens socialaste person eller ens speciellt socialt begåvad, men det brukar lösa sig ganska bra då jag faktiskt, ibland, är ganska lätt att ha att göra med.
Nej, som alltid bara skriver jag på utan tanke på vad det är jag skriver, eller kanske oerhört mycket tanke, men helt utan röd tråd. Så om de svängningar och vridningar som dessa texter får för sig att göra, gör så att du inte hänger med, så ska väl jag säga att jag just nu, alldeles precis nu, är otroligt ensam..."
7 Januari, 2006
"På sedvanligt vis ska jag sätta mig ner och skriva något,
i ett försök att vara poetisk och djup så ska jag skriva något storslaget.
Med brister men utan gränser uttrycka mina känslor angående det nya året.
Hur och varför tiden går framåt, vart vi är på väg och vart vi har varit.
Fundera och känna efter, skriva ner och kontemplera, på distans bevaka världen utanför.
Nej, det fungerar inte så, min poetiska ådra är ytterst tunn,
Själen inte djupare än närmsta, nu frysta, vattenpöl.
Men viljan, och behovet, av att skriva ner något finns där,
sprider sig i kroppen, börjar som ett pirr och slutar i bokstäver.
Resultatet är, som så ofta förut, en osammanhängande text,
utan vare sig djup eller poetisk påverkan.
Men jag känner, och vet, att det är bra att försöka,
bra att kasta sig ut i det okända, att sätta sig här och skribera.
Nej, dags att fortsätta, att se sig om, se sig för.
En vecka in på det nya året, 359 dagar kvar,
Nu ska vi se vart det bär hän härnäst."
30 Augusti, 2007:
"Återigen är det dags att sätta sig ner och skriva en liten text om vad som skall hända härnäst.
Livet susar som vanligt förbi utanför fönstret, där ute någonstans utan mig. Utan min inblandning eller min påverkan klarar det sig så bra själv.
Själv sitter jag fast innanför de fyra väggarna jag kallar min arbetsplats, med människor jag jobbat med i flera år. Nya människor kommer och går, men kvar är en handfull av oss som nu börjar närma sig veteranstatus. Suset hörs däremellan rösterna, suset av ett liv som forsar förbi, flödar förbi och drar med sig allt man känner och släpper ner det någonstans där i världen utanför. Färger, ljud och lukter flyger förbi i en ilande fart och visar sig tillhöra någon person, någon händelse eller sak man ser.
Genom dagarna går en röd tråd, som vid de tillfällen man följer den klart bara leder till samma ställe där man började, sova, vakna, jobba, sova och så vidare tills livet är slut.
Hösten kommer och jag känner mig som alltid lika nöjd med livet, lika genuint nöjd, den bästa tiden på året börjar nu. När dagarna blir kortare, kallare och råare. När solen skiner mindre och mindre och kylan nyper tag i ens armar och tvingar en att ta på sig en långärmad tröja. När växter börjar vissna och luften känns frisk, där trivs jag.
Nu ska man njuta, trivas och allmänt må bra, detta blir en bra dag."
Att införskaffa julgran
Det ligger utanför min balkong nu en gran. Den kastade jag dit igår.
Jag fick nämligen i mitt lilla julgransinförskaffar-extas lite hybris och tog två stycken granar.
Jag höll mig detta år ifrån att ta en topp från en gran på ett naturreservat (som jag gjorde förra året), utan jag och min lillebror var faktiskt någorlunda hederliga och letade upp granar på mark som ändå såg ut att behöva gallras.
Så, till er som behöver en gran, det ligger en på Polacksgatan i Bollnäs, bara plocka på er den, den är "Free for all".
Jag fick nämligen i mitt lilla julgransinförskaffar-extas lite hybris och tog två stycken granar.
Jag höll mig detta år ifrån att ta en topp från en gran på ett naturreservat (som jag gjorde förra året), utan jag och min lillebror var faktiskt någorlunda hederliga och letade upp granar på mark som ändå såg ut att behöva gallras.
Så, till er som behöver en gran, det ligger en på Polacksgatan i Bollnäs, bara plocka på er den, den är "Free for all".
Att återupptäcka dåtidens favoriter
Jag har i dagarna återigen upptäckt ett av världens bästa album.
Ett album jag återvänder till med något års mellanrum, blir helt hänförd av och inte kan sluta lyssna, tänka och nynna på.
Helt enkelt ett av världens mest genomtänkta, genomarbetade och kompletta album. Nu var det snart 2 år sedan jag satt mig ner med detta album sist, och det behövdes verkligen att jag skulle göra det igen. För detta album slår bort allt annat jag har på datorn utan tvekan. Detta är också ett av få album jag faktiskt äger originalet av (sug på den, skivbolagspampar). Av diverse anledningar har jag till och med ägt 3 original av detta album. Det säger väl en del om hur mycket jag egentligen tycker om detta fantastiska album?
Det roliga med det hela är att jag rent allmänt faktiskt ogillar detta band, jag lyssnar aldrig på något av deras andra album och rent generellt ogillar jag sångaren och tycker han låter hemskt. Men på detta album är allt så pass välpassande, så välgjort att man glömmer bort detta.
Vilket album jag pratar om?
Välj själv vilken nivå av laglighet du vill ha:
Helt Lagligt:
Spotifylänk: The Smashing Pumpkins – Mellon Collie and the Infinite Sadness
iTMS-länk: The Smashing Pumpkins - Mellon Collie and the Infinite Sadness
CDON: The Smashing Pumpkins - Mellon Collie and the Infinite Sadness
Smått olagligt:
PirateBay-länk: The Smashing Pumpkins - Mellon Collie and the Infinite Sadness (Torrent)
NZB: http://www.newzleech.com/?p=8878102
Ett album jag återvänder till med något års mellanrum, blir helt hänförd av och inte kan sluta lyssna, tänka och nynna på.
Helt enkelt ett av världens mest genomtänkta, genomarbetade och kompletta album. Nu var det snart 2 år sedan jag satt mig ner med detta album sist, och det behövdes verkligen att jag skulle göra det igen. För detta album slår bort allt annat jag har på datorn utan tvekan. Detta är också ett av få album jag faktiskt äger originalet av (sug på den, skivbolagspampar). Av diverse anledningar har jag till och med ägt 3 original av detta album. Det säger väl en del om hur mycket jag egentligen tycker om detta fantastiska album?
Det roliga med det hela är att jag rent allmänt faktiskt ogillar detta band, jag lyssnar aldrig på något av deras andra album och rent generellt ogillar jag sångaren och tycker han låter hemskt. Men på detta album är allt så pass välpassande, så välgjort att man glömmer bort detta.
Vilket album jag pratar om?
Välj själv vilken nivå av laglighet du vill ha:
Helt Lagligt:
Spotifylänk: The Smashing Pumpkins – Mellon Collie and the Infinite Sadness
iTMS-länk: The Smashing Pumpkins - Mellon Collie and the Infinite Sadness
CDON: The Smashing Pumpkins - Mellon Collie and the Infinite Sadness
Smått olagligt:
PirateBay-länk: The Smashing Pumpkins - Mellon Collie and the Infinite Sadness (Torrent)
NZB: http://www.newzleech.com/?p=8878102
GLÖGG
Hur mot julen jag än må vara så finns det ett par saker med Julen jag verkligen älskar.
Vi börjar med det självklara, GLÖGG!
Denna underbara dryck som går bra att dricka såväl kall som varm och verkligen värmer de allra mörkaste delarna av själen. Perfekt att sitta och småsmutta på under dessa kalla vinternätter.
Topplista glögg:
1. Blossa Trestjärnig glögg med Cognac
2. Blossa 04
3. Dufvenkrooks Original
Vi börjar med det självklara, GLÖGG!
Denna underbara dryck som går bra att dricka såväl kall som varm och verkligen värmer de allra mörkaste delarna av själen. Perfekt att sitta och småsmutta på under dessa kalla vinternätter.
Topplista glögg:
1. Blossa Trestjärnig glögg med Cognac
2. Blossa 04
3. Dufvenkrooks Original
Hederliga lurendrejerier
Staten känner sig nog väldigt stolta när det kommer till hur mycket de kan lura sina stackars invånare utan att anses vara olagliga. Ta t.ex. avgifterna för den handledarkurs som krävs för att ö.h.t. få övningsköra privat numer.
Som ni kanske vet så försökte jag bli vuxen härromveckan och skickade därför in en ansökan om körkortstillstånd och då brändes då 220kr till Länsstyrelsen och sedan 50kr till optikern. Tyvärr räcker det inte där, utan man måste också gå ovan nämnda handledarkurs med de man vill övningsköra med. Denna kurs tar körskolan såklart ut en avgift för, 300kr per deltagare. Då jag gick med min sambo och min far drog det alltså iväg på 900kr som hamnar hos körskolan. 180kr av detta åker säkert direkt till staten som Moms, och sedan tillkommer ju arbetsgivaravgifter o.s.v. för kursledaren. Ren vinstaffär för staten alltså, se till att folk måste hålla i utbildningen. Man kan ju inte hålla i den själv, för då försvinner ju statens pengar in i en evig cirkel av avgifter istället. Nåja, 900kr var väl kanske inte så farligt för avgiften för ansökan om handledare måste väl ändå ingå i denna avgift? Den är ju 170kr per handledare och ska betalas in till Länsstyrelsen.
Nä, såklart ingår inte denna avgift utan den får man betala vid sidan.
Så, nu är äntligen de krävda papprena inskickade och jag väntar bara på svar på körkortstillståndet och handledar-saken.
Jag kan då, om c:a 6 veckor enligt Länsstyrelsen, få börja övningsköra
Yey, 1510kr i bara avgifter för att ö.h.t. få klart tillståndet för att börja övningsköra.
Dessutom kommer ännu en obligatorisk kurs man måste gå för att få ta körkort någon gång i april nästa år. Halkbanan/Riskutbildningen utökas med ytterligare en del. Nämligen Riskutbildning del 1, som tar upp hur man påverkas av alkohol och narkotika i trafiken. Fin fyra timmars utbildning för bara runt 500kr... FANTASTISKT!
Som ni kanske vet så försökte jag bli vuxen härromveckan och skickade därför in en ansökan om körkortstillstånd och då brändes då 220kr till Länsstyrelsen och sedan 50kr till optikern. Tyvärr räcker det inte där, utan man måste också gå ovan nämnda handledarkurs med de man vill övningsköra med. Denna kurs tar körskolan såklart ut en avgift för, 300kr per deltagare. Då jag gick med min sambo och min far drog det alltså iväg på 900kr som hamnar hos körskolan. 180kr av detta åker säkert direkt till staten som Moms, och sedan tillkommer ju arbetsgivaravgifter o.s.v. för kursledaren. Ren vinstaffär för staten alltså, se till att folk måste hålla i utbildningen. Man kan ju inte hålla i den själv, för då försvinner ju statens pengar in i en evig cirkel av avgifter istället. Nåja, 900kr var väl kanske inte så farligt för avgiften för ansökan om handledare måste väl ändå ingå i denna avgift? Den är ju 170kr per handledare och ska betalas in till Länsstyrelsen.
Nä, såklart ingår inte denna avgift utan den får man betala vid sidan.
Så, nu är äntligen de krävda papprena inskickade och jag väntar bara på svar på körkortstillståndet och handledar-saken.
Jag kan då, om c:a 6 veckor enligt Länsstyrelsen, få börja övningsköra
Yey, 1510kr i bara avgifter för att ö.h.t. få klart tillståndet för att börja övningsköra.
Dessutom kommer ännu en obligatorisk kurs man måste gå för att få ta körkort någon gång i april nästa år. Halkbanan/Riskutbildningen utökas med ytterligare en del. Nämligen Riskutbildning del 1, som tar upp hur man påverkas av alkohol och narkotika i trafiken. Fin fyra timmars utbildning för bara runt 500kr... FANTASTISKT!
Sömnbrist?
Det märks att mörkret regerar i norra delar av världen för tillfället.
"Imorse" drabbades jag av en overklig känsla mitt under min sömn. Känslan av att ha sovit för länge, för djupt, började krypa upp i mitt huvud. Panikslaget slog jag upp ögonen och stirrade på min väckarklocka, sedan på mitt armbandsur och sist på min mobil. Vad i helvete var det här? Klockorna visade samtliga 17:26.
Jag hade sovit rakt över de ljusa timmarna av dygnet, rakt in i den mörka delen igen. 16.5 timmar hade jag spenderat i drömmarnas land. 16.5 timmar jag kunde ha spenderat på något bättre.
Nej, får verkligen hoppas att detta bara var kroppens sätt att säga "här johan, det här behöver du...soooov!".
Jag har sett en dansk film ikväll, "Min fröken är en utomjording", förvånansvärt bra film även om den är inriktad till barn i sen mellanstadieålder alt. tidig högstadieålder. Mest för att "fröknen" är så oerhört skön i filmen. Vad sägs om kommentarer till elever som "Är det inte jobbigt att dricka med ditt överbett?" eller följande "Akta nu så att du inte stöter i marken med tänderna" till samma stackars barn med överbett.
Roande film att kolla på med familjen (som jag spenderade min kväll...eller morgon...med att hälsa på).
"Imorse" drabbades jag av en overklig känsla mitt under min sömn. Känslan av att ha sovit för länge, för djupt, började krypa upp i mitt huvud. Panikslaget slog jag upp ögonen och stirrade på min väckarklocka, sedan på mitt armbandsur och sist på min mobil. Vad i helvete var det här? Klockorna visade samtliga 17:26.
Jag hade sovit rakt över de ljusa timmarna av dygnet, rakt in i den mörka delen igen. 16.5 timmar hade jag spenderat i drömmarnas land. 16.5 timmar jag kunde ha spenderat på något bättre.
Nej, får verkligen hoppas att detta bara var kroppens sätt att säga "här johan, det här behöver du...soooov!".
Jag har sett en dansk film ikväll, "Min fröken är en utomjording", förvånansvärt bra film även om den är inriktad till barn i sen mellanstadieålder alt. tidig högstadieålder. Mest för att "fröknen" är så oerhört skön i filmen. Vad sägs om kommentarer till elever som "Är det inte jobbigt att dricka med ditt överbett?" eller följande "Akta nu så att du inte stöter i marken med tänderna" till samma stackars barn med överbett.
Roande film att kolla på med familjen (som jag spenderade min kväll...eller morgon...med att hälsa på).
Gamla godingar
Jag vill här då presentera något gammalt som jag hittade härromveckan när jag letade igenom mitt länkarkiv.
Såhär 2 år senare kan jag fortfarande inte hålla mig ifrån att fnissa åt mig själv, det säger nog förstås mer om mitt sinneslag än något annat.
Hösten 2006 skickade jag ett Mail till Naturvårdsverket, Jägarförbundet och något mer.
Detta mail följer:
"Hej,
Jag har ett par, relativt, seriösa frågor, och ja. Dom är seriösare än det kan te sig.
Vid utställning av musfällor och liknande är det ok att ta ihjäl (aka Jaga) möss och råttor, likaså får man klappa ihjäl mygg och småinsekter utan att betänka några konsekvenser. Fåglar däremot är det lite klurigt med, där får man tydligen bara ha ihjäl dom med ett licensierat 5.5mm luftgevär med tillräcklig utgångshastighet (eller värre) och lämpligt skadebekämpningslicens.
Hur ser situationen ut med Paddor och Grodor? Räknas dessa in i samma grupp som möss, d.v.s. att man bara humant får ta ihjäl dom (aka smälla nacken av dom i fjäderfälla eller torka ut dom inifrån m.h.a. råttgift).
Om det skulle vara ett krav på att en viss mängd grodor finns på en viss yta för att få ha ihjäl stackarna, så måste jag isåfall fråga om det då är ok att relokera (läs: tvångsförflytta) en större mängd grodor till t.ex. min bakgård för att legalisera slakten?
Hur skulle man på bästa sätt ha ihjäl paddorna? Blir det att modifiera en befintlig råttfälla för att husera en grodlockande substans, eller går det helt enkelt att göra liknande sniglar och hälla stora mängder salt på dom (mer specifikt vanlig natriumklordid). Även om jag där misstänker att grodor inte är lika överkänslig för detta som snigeldjuren.
Vidare undrar jag hur det är med t.ex. trollsländor (även kallade helikoptrar eller stora-jävla-insekter-från-helvetet), dessa är ju egentligen bara lätt uppgraderade varianter av mer befogade offer (läs mygg och harkrankar). Större kropp och icke-blodsugande egenskaper (liksom harkrankarna) gör ju att dessa minst sagt kan ses som äckliga.
Får dessa underbart fula varelser dödas under samma premisser som t.ex. knott och myggor (och ovan nämnda harkrankar såklart). Om man nu får ha ihjäl dessa, är det då ok att deras döda kroppar som lockmedel för att ta ihjäl ovan nämnda paddor?
Där kan jag dra en parallell till maskgrävning för fiske, där offrar man maskarnas liv för att fånga (läs: jaga) fiskar.
Fiskar i detta fall är både större och oftast mer svårdödade än t.ex. en gråsparv, detta vet alla som försökt vrida nacken av en argsint gädda eller lax. Därför kan jag då använda både helikoptrar (ovan nämnda trollsländor) och maskar som lockbete för att ha ihjäl dessa förbaskade paddor?
Vidare undrar jag vad som särställer en t.ex. älg (läs: skogens konung, hälge alt. tyskarnas favvodjur) från t.ex. en råtta, förutom att en älg kanske är svårare att ha ihjäl humant så ser jag ingen större skillnad. Låt oss säga att vi släpper ett träd (läs: fet jävla tall) på en älg från 20m höjd, så dör ju älgen ganska snabbt (likställt med musfälla av fjäderspänd metalbygels-typ). Detta jaktsätt skulle väl antagligen inte vara accepterat, men bör ju ha samma praktiska dödseffekt som ovan nämnda dödsfälla för möss.
Hursomhelst, den slutgiltiga frågan är alltså: Får jag ha ihjäl paddor, eller kommer polisen och jagar (läs: haffar) mig då?
En kollega till mig berättade nyss att när han var i gotland så stekte dom levande grodor över öppen eld, hur ställer ni er till detta? Han låter hälsa att dom blev knapriga och goda. (detta var förstås för 25 år sen eller så, men ja, frågan kvarstår).
Väl mött i paddskogen
Johan Bogg, 23år och nybliven paddhatare"
Svaret dröjde närmare en vecka, men damp då, tillslut ner i min mailkorg.
Svaret, och resten av alla mail som skickades mellan mig och naturvårdsverket, och senare även mig och andra företag, kan läsas i sin helhet här: http://www.scififorum.se/viewtopic.php?pid=2769
Såhär 2 år senare kan jag fortfarande inte hålla mig ifrån att fnissa åt mig själv, det säger nog förstås mer om mitt sinneslag än något annat.
Hösten 2006 skickade jag ett Mail till Naturvårdsverket, Jägarförbundet och något mer.
Detta mail följer:
"Hej,
Jag har ett par, relativt, seriösa frågor, och ja. Dom är seriösare än det kan te sig.
Vid utställning av musfällor och liknande är det ok att ta ihjäl (aka Jaga) möss och råttor, likaså får man klappa ihjäl mygg och småinsekter utan att betänka några konsekvenser. Fåglar däremot är det lite klurigt med, där får man tydligen bara ha ihjäl dom med ett licensierat 5.5mm luftgevär med tillräcklig utgångshastighet (eller värre) och lämpligt skadebekämpningslicens.
Hur ser situationen ut med Paddor och Grodor? Räknas dessa in i samma grupp som möss, d.v.s. att man bara humant får ta ihjäl dom (aka smälla nacken av dom i fjäderfälla eller torka ut dom inifrån m.h.a. råttgift).
Om det skulle vara ett krav på att en viss mängd grodor finns på en viss yta för att få ha ihjäl stackarna, så måste jag isåfall fråga om det då är ok att relokera (läs: tvångsförflytta) en större mängd grodor till t.ex. min bakgård för att legalisera slakten?
Hur skulle man på bästa sätt ha ihjäl paddorna? Blir det att modifiera en befintlig råttfälla för att husera en grodlockande substans, eller går det helt enkelt att göra liknande sniglar och hälla stora mängder salt på dom (mer specifikt vanlig natriumklordid). Även om jag där misstänker att grodor inte är lika överkänslig för detta som snigeldjuren.
Vidare undrar jag hur det är med t.ex. trollsländor (även kallade helikoptrar eller stora-jävla-insekter-från-helvetet), dessa är ju egentligen bara lätt uppgraderade varianter av mer befogade offer (läs mygg och harkrankar). Större kropp och icke-blodsugande egenskaper (liksom harkrankarna) gör ju att dessa minst sagt kan ses som äckliga.
Får dessa underbart fula varelser dödas under samma premisser som t.ex. knott och myggor (och ovan nämnda harkrankar såklart). Om man nu får ha ihjäl dessa, är det då ok att deras döda kroppar som lockmedel för att ta ihjäl ovan nämnda paddor?
Där kan jag dra en parallell till maskgrävning för fiske, där offrar man maskarnas liv för att fånga (läs: jaga) fiskar.
Fiskar i detta fall är både större och oftast mer svårdödade än t.ex. en gråsparv, detta vet alla som försökt vrida nacken av en argsint gädda eller lax. Därför kan jag då använda både helikoptrar (ovan nämnda trollsländor) och maskar som lockbete för att ha ihjäl dessa förbaskade paddor?
Vidare undrar jag vad som särställer en t.ex. älg (läs: skogens konung, hälge alt. tyskarnas favvodjur) från t.ex. en råtta, förutom att en älg kanske är svårare att ha ihjäl humant så ser jag ingen större skillnad. Låt oss säga att vi släpper ett träd (läs: fet jävla tall) på en älg från 20m höjd, så dör ju älgen ganska snabbt (likställt med musfälla av fjäderspänd metalbygels-typ). Detta jaktsätt skulle väl antagligen inte vara accepterat, men bör ju ha samma praktiska dödseffekt som ovan nämnda dödsfälla för möss.
Hursomhelst, den slutgiltiga frågan är alltså: Får jag ha ihjäl paddor, eller kommer polisen och jagar (läs: haffar) mig då?
En kollega till mig berättade nyss att när han var i gotland så stekte dom levande grodor över öppen eld, hur ställer ni er till detta? Han låter hälsa att dom blev knapriga och goda. (detta var förstås för 25 år sen eller så, men ja, frågan kvarstår).
Väl mött i paddskogen
Johan Bogg, 23år och nybliven paddhatare"
Svaret dröjde närmare en vecka, men damp då, tillslut ner i min mailkorg.
Svaret, och resten av alla mail som skickades mellan mig och naturvårdsverket, och senare även mig och andra företag, kan läsas i sin helhet här: http://www.scififorum.se/viewtopic.php?pid=2769
I att vara utanför religion
Jag försökte så smått få mina kolleger att förstå att en hösttermins-avslutning bör hållas ifrån religiösa ställen så långt det går härromdagen. Jag tror inte att det var speciellt populärt. Där satt jag och propagerade för ett religionsfritt skolsystem där en avslutning inte hade något att göra i en kyrka, att det är fel att tvinga in icke-troende, muslimer och andra religioners medlemmar i en kristen, svensk, kyrka bara för att skolan anser att det är ett bra alternativ.
Fick inte mycket mer respons än "men man kan väl hålla på traditionerna".
Är det inte tillräckligt att eleverna får 2-3 veckors lov för att vara ledig över vår kristna högtid julen, nej, det räcker tydligen inte. Vi måste visa upp det ännu mer genom att förpassa firandet av avslutningen till en kyrka och sjunga låtar i allsång.
Jag är lite emot detta, vi svenskar är INTE ett kristet folk även om vårt samhälle är bildat kring en kristen syn. Väldigt få av oss svenskar är egentligt kristna. Vi är kristna när det passar oss (bröllop, dop, jul, påsk) men inte i tron i sig. Jag skulle vara förvånad om det ens är 10% i Sverige som är riktigt kristna. Som faktiskt tror på gud, går i kyrkan och ber.
Ner med kyrkan för kyrkans vara, upp med Agnosticism alt. Ateism som officiell "religion"/tro i Sverige.
Fick inte mycket mer respons än "men man kan väl hålla på traditionerna".
Är det inte tillräckligt att eleverna får 2-3 veckors lov för att vara ledig över vår kristna högtid julen, nej, det räcker tydligen inte. Vi måste visa upp det ännu mer genom att förpassa firandet av avslutningen till en kyrka och sjunga låtar i allsång.
Jag är lite emot detta, vi svenskar är INTE ett kristet folk även om vårt samhälle är bildat kring en kristen syn. Väldigt få av oss svenskar är egentligt kristna. Vi är kristna när det passar oss (bröllop, dop, jul, påsk) men inte i tron i sig. Jag skulle vara förvånad om det ens är 10% i Sverige som är riktigt kristna. Som faktiskt tror på gud, går i kyrkan och ber.
Ner med kyrkan för kyrkans vara, upp med Agnosticism alt. Ateism som officiell "religion"/tro i Sverige.
Jag blir vuxen...
Jag är på väg att växa upp tror jag. Jag skickade precis iväg ansökningen för körkortstillstånd.
Något jag dragit på i flera år för att jag varit rädd för att optikern skulle hitta farliga saker i mina ögon (ja, jag är lite lätt hypokondriker). Samma sak gäller blodgivning, jag är skiträdd för att börja lämna blod då jag är tvärsäker på att läkarna kommer hitta någon obskyr blodsjukdom och ge mig två månader att leva.
Vilket ju skulle vara lite ledsamt då jag faktiskt vill leva längre än två månader till, så det är bäst att hålla sig ifrån sådanna där skithål så länge som möjligt. Så slipper man få sjukdomar man inte hade när man gick dit.
Samtidigt så har jag självdiagnotiserat mig själv med diverse möjliga sjukdomar, både psykiska och fysiska, så jag är nog inte speciellt mycket bättre än valfri läkare ändå. Lika bra att jag letar upp något tjackluder, sätter på henne och får HIV/AIDS på en gång och får det överstökat liksom... Då är jag ju tvärsäker på att jag är sjuk, men helst ska det vara någon lite farligare sjukdom, typ Hepatit C, så jag får nog fan ta och göra inbrott hos Pamela Anderson och sno några av hennes använda kanyler.
En lite vuxnare Johan Bogg (eller?):
Något jag dragit på i flera år för att jag varit rädd för att optikern skulle hitta farliga saker i mina ögon (ja, jag är lite lätt hypokondriker). Samma sak gäller blodgivning, jag är skiträdd för att börja lämna blod då jag är tvärsäker på att läkarna kommer hitta någon obskyr blodsjukdom och ge mig två månader att leva.
Vilket ju skulle vara lite ledsamt då jag faktiskt vill leva längre än två månader till, så det är bäst att hålla sig ifrån sådanna där skithål så länge som möjligt. Så slipper man få sjukdomar man inte hade när man gick dit.
Samtidigt så har jag självdiagnotiserat mig själv med diverse möjliga sjukdomar, både psykiska och fysiska, så jag är nog inte speciellt mycket bättre än valfri läkare ändå. Lika bra att jag letar upp något tjackluder, sätter på henne och får HIV/AIDS på en gång och får det överstökat liksom... Då är jag ju tvärsäker på att jag är sjuk, men helst ska det vara någon lite farligare sjukdom, typ Hepatit C, så jag får nog fan ta och göra inbrott hos Pamela Anderson och sno några av hennes använda kanyler.
En lite vuxnare Johan Bogg (eller?):
Lite mer än en månad...
Har nu gått sedan jag började mitt jobb som "datorlärare" på en gymnasieskola.
Jag har skoj, det är trevligt och jag trivs ganska bra förutom att skolan är svinkall och att jag fortfarande inte är strukturerad nog för att få ihop lektionerna i tid.
Sådant kommer med tiden, jag tror att jag kan bli en grym lärare efter ett tag, vi får se.
Jag har skoj, det är trevligt och jag trivs ganska bra förutom att skolan är svinkall och att jag fortfarande inte är strukturerad nog för att få ihop lektionerna i tid.
Sådant kommer med tiden, jag tror att jag kan bli en grym lärare efter ett tag, vi får se.
Madagascar 2
Nu ska jag kolla på Madagascar 2... känn på den, äckelpellar i filmindustrin
Skitföretag
Min förre arbetsgivare visar ännu ett tecken på sina likviditetsbesvär. Idag skulle semesteravräkningen betalats ut på mitt konto. Kom det tror ni? Nä, tror ni att det kom för någon anställd? Nej, annars skulle jag inte ha frågat.
Hade jag inte varit så pass snäll som jag är så hade dom fan fått sig en större sopa här på min välbesökta (nåja) blogg.
Hade jag inte varit så pass snäll som jag är så hade dom fan fått sig en större sopa här på min välbesökta (nåja) blogg.
Fastväxta i fjortisvärlden
Det finns människor ute i världen som trots att de är föräldrar sedan flera år tillbaka fortfarande sitter fast i fjortisträsket.
De beter sig mot sina barn som om de vore små barbiedockor, de klär ut dom i matchande kläder som sig själv, sminkar dom och allmänt beter sig som om de vore allt annat än små barn. De klär upp dom i allt från matchande kortkort kjol till läderbyxor bara för att de ska se ut som "mamma". Snarare som om att de tror att dom fått en lillasyster eller, ja, som sagt, en livs levande barbiedocka.
De går ut på helgen, super sig asplackat, spyr på gatan och hånglar helst upp 10 olika killar på samma kväll, jajustja, jag glömde också att de såklart gnäller på att "hela världen suuuuger så stenhårt liksom typ ungefär fattaru"!!!
Dessa människor har inte speciellt högt i min värld, de borde tvingas att växa upp från sitt inväxta fjortisbeteende.
Men jag antar att dessa människor sitter fast någonstans i en identitet de känner sig säkra i, de fann den för 10-15 år sedan och har sedan p.g.a. dålig självkänsla, dåligt självförtroende eller självkännedom att helt enkelt inte vågat eller kunnat ta sig ifrån den perioden i sitt liv.
Nej, 30-åriga fjortisar är fan det värsta som finns här i världen.
Nu är jag såklart enligt dessa människor en idiotiskt fjantig mes som inte har något roligt i min vardag, men då undrar jag att om de har så kul; varför klaga på att hela världen suger? Kanske ni borde tänka efter och komma på att det är Ni som suger och borde växa upp och inte resten av världen.
Sug på den!
De beter sig mot sina barn som om de vore små barbiedockor, de klär ut dom i matchande kläder som sig själv, sminkar dom och allmänt beter sig som om de vore allt annat än små barn. De klär upp dom i allt från matchande kortkort kjol till läderbyxor bara för att de ska se ut som "mamma". Snarare som om att de tror att dom fått en lillasyster eller, ja, som sagt, en livs levande barbiedocka.
De går ut på helgen, super sig asplackat, spyr på gatan och hånglar helst upp 10 olika killar på samma kväll, jajustja, jag glömde också att de såklart gnäller på att "hela världen suuuuger så stenhårt liksom typ ungefär fattaru"!!!
Dessa människor har inte speciellt högt i min värld, de borde tvingas att växa upp från sitt inväxta fjortisbeteende.
Men jag antar att dessa människor sitter fast någonstans i en identitet de känner sig säkra i, de fann den för 10-15 år sedan och har sedan p.g.a. dålig självkänsla, dåligt självförtroende eller självkännedom att helt enkelt inte vågat eller kunnat ta sig ifrån den perioden i sitt liv.
Nej, 30-åriga fjortisar är fan det värsta som finns här i världen.
Nu är jag såklart enligt dessa människor en idiotiskt fjantig mes som inte har något roligt i min vardag, men då undrar jag att om de har så kul; varför klaga på att hela världen suger? Kanske ni borde tänka efter och komma på att det är Ni som suger och borde växa upp och inte resten av världen.
Sug på den!
Besvikelse med små glimtar av storhet
Och så var min första middag på den "nya" pizzerian Roma i Bollnäs avslutad, jag måste bara berätta mina tankar om denna trevliga stund. När vi kom in var vi de enda kunderna på stället, och i några minuter trodde jag att stället var övergivet, det var nämligen inget liv alls i lokalen. Lite vagt hördes röster från ett rum vid sidan av köket, vi försökte på ett lite lättsamt sätt ropa "hallå?", men svaret uteblev. Så där stod vi, övergivna i en relativt fräsch lokal med en 32" LCD-TV hängandes på väggen. Så vad gjorde vi, jo, vi tog TV:n och stack, det var lättast så, ville dom inte ge oss en pizza så tänkte vi att vi kunde ta en annan platt godsak istället.
Nej, såklart snodde vi inte deras TV, den satt fastskruvad för bra helt enkelt. Vi stod alltså där vid kassan och ropade lite smått när plötsligt en relativt kort och kraftig man med svart halvlångt krulligt hår dyker upp bakom ett hörn. En typisk pizzabagare helt enkelt. Den (pizzabagaren) tittade på oss, sa något ohörbart ord som eventuellt, med stor fantasi, kunde urtydas soml "hej", det kunde lika gärna varit "Nej" eller "Gay". Jag tror inte riktigt på det sistnämnda och förstår inte vad han skulle säga nej till, så jag kör på att han sa hej.
Lika snabbt som han yttrat det näst intill ohörbara ordet så var han borta igen, vi stod alltså där lite lätt förvirrade och övergivna. Efter ett par sekunder kom till slut svaret på hans försvinnande, det kom en annan man och tog våra beställningar. Jag tror alltså att herr pizzabagare inte förstod svenska, så jag ändrade min uppfattning av att han sagt "hej" till "nej". Han menade alltså "Nej, prata inte med mig, jag bara gör pizzor, jag pratar inte" och stack i förtvivlan över sin egen obildning.
Med stor besvikelse såg jag att deras utbud, som så ofta, inte innehöll min stående order "En Hawaii plus champinjoner", eller i Romas fall en "Nummer 6 med champinjoner". Tjejen beställde en Vegetale, en vegetarisk med lök, paprika, kronärtskocka och några mer saker och jag fick såklart då lägga en specialbeställning.
Väl nedsittandes vid borden så gick vi och tog en varsin tallrik pizzasallad, tyvärr var smaken allt annat än god. Eller snarare, den var helt obefintlig, så den var varken god eller mindre god, bara...ja...smaklös. Jag pepprade salladen efter bästa förmåga och fick efter ett tag lite smak på den.
Efter några långa minuter dök samma man som tog våra beställningar upp med våra pizzor och la ner tallrikarna på borden.
Nu kommer vi till glimten av storhet: Lukten från denna pizza var underbar, precis som man minns att pizzor luktade när man var liten, den luktade ost, oregano, mejram och tomatsås. Sältan av skinkan spreds med resten av lukterna och jag utbrast att det är såhär en pizza skulle smaka, så jag skar snabbt upp en slice och satt tänderna i den. Fyfan vad gott det här skulle bli efter det kassa mottagandet, den relativt långa väntan och den kassa pizzasalladen.
Första tuggan gick bra, den smakade inte som jag hade hoppats, så på nästa bit tog jag bort salladen (jag har alltid pizzasallad på min pizza) och nöjde mig denna gång med bara bearneisesåsen. Samma nedslående resultat.
Jag testade därför denna gång helt utan några tillbehör alls, och där, någonstans långt bak i munnen kom smaken jag väntade på, den där smaken som doften hade skvallrat om, den underbara "äkta pizza"-smaken. Men lika snabbt som jag fann den så förlorade jag den igen, den försvann för att inte hittas mer än lika hastigt igen ett par tuggor senare. Riktigt nere så kom jag till min sista pizzabit, jag tog en tugga och den där underbara smaken spred sig igen i min mun, jag hade tur, jag skulle få avsluta min pizza med en bit som verkligen smakade som himlen.
Tror ni nu, att jag efter sådan här lång text faktiskt skulle avsluta med en lyckad historia? Nej, det gör jag inte, för sista tuggan jag tog av pizzabiten var också något av det överjävligt äckligaste jag någonsin tuggat i. Ett berg med skinka som var ljummen i mitten och rent allmänt bara smakade äckligt mötte min gom, jag var riktigt nära att spotta ut skiten men valde att svälja och snabbt som ögat dricka en massa coca-cola för att ta bort skitsmaken.
Jag väntade ut Netten och sedan gick vi och betalade, 166kr borta för fragment av en av de godaste pizzorna jag någonsin kunde ha smakat och en av de äckligaste sakerna jag någonsin har ätit.
Det finns alltså där, någonstans, gömt en underbart god pizza på detta ställe, men dom har bara inte hittat riktigt hela vägen dit än. De har hittat fragment av hur man gör den riktigt och kastat ut lite överallt på pizzan i otroligt små mängder, men av någon anledning valt att inte, eller varit inkapabla till att, ha hela pizzan på detta sätt.
Nej, såklart snodde vi inte deras TV, den satt fastskruvad för bra helt enkelt. Vi stod alltså där vid kassan och ropade lite smått när plötsligt en relativt kort och kraftig man med svart halvlångt krulligt hår dyker upp bakom ett hörn. En typisk pizzabagare helt enkelt. Den (pizzabagaren) tittade på oss, sa något ohörbart ord som eventuellt, med stor fantasi, kunde urtydas soml "hej", det kunde lika gärna varit "Nej" eller "Gay". Jag tror inte riktigt på det sistnämnda och förstår inte vad han skulle säga nej till, så jag kör på att han sa hej.
Lika snabbt som han yttrat det näst intill ohörbara ordet så var han borta igen, vi stod alltså där lite lätt förvirrade och övergivna. Efter ett par sekunder kom till slut svaret på hans försvinnande, det kom en annan man och tog våra beställningar. Jag tror alltså att herr pizzabagare inte förstod svenska, så jag ändrade min uppfattning av att han sagt "hej" till "nej". Han menade alltså "Nej, prata inte med mig, jag bara gör pizzor, jag pratar inte" och stack i förtvivlan över sin egen obildning.
Med stor besvikelse såg jag att deras utbud, som så ofta, inte innehöll min stående order "En Hawaii plus champinjoner", eller i Romas fall en "Nummer 6 med champinjoner". Tjejen beställde en Vegetale, en vegetarisk med lök, paprika, kronärtskocka och några mer saker och jag fick såklart då lägga en specialbeställning.
Väl nedsittandes vid borden så gick vi och tog en varsin tallrik pizzasallad, tyvärr var smaken allt annat än god. Eller snarare, den var helt obefintlig, så den var varken god eller mindre god, bara...ja...smaklös. Jag pepprade salladen efter bästa förmåga och fick efter ett tag lite smak på den.
Efter några långa minuter dök samma man som tog våra beställningar upp med våra pizzor och la ner tallrikarna på borden.
Nu kommer vi till glimten av storhet: Lukten från denna pizza var underbar, precis som man minns att pizzor luktade när man var liten, den luktade ost, oregano, mejram och tomatsås. Sältan av skinkan spreds med resten av lukterna och jag utbrast att det är såhär en pizza skulle smaka, så jag skar snabbt upp en slice och satt tänderna i den. Fyfan vad gott det här skulle bli efter det kassa mottagandet, den relativt långa väntan och den kassa pizzasalladen.
Första tuggan gick bra, den smakade inte som jag hade hoppats, så på nästa bit tog jag bort salladen (jag har alltid pizzasallad på min pizza) och nöjde mig denna gång med bara bearneisesåsen. Samma nedslående resultat.
Jag testade därför denna gång helt utan några tillbehör alls, och där, någonstans långt bak i munnen kom smaken jag väntade på, den där smaken som doften hade skvallrat om, den underbara "äkta pizza"-smaken. Men lika snabbt som jag fann den så förlorade jag den igen, den försvann för att inte hittas mer än lika hastigt igen ett par tuggor senare. Riktigt nere så kom jag till min sista pizzabit, jag tog en tugga och den där underbara smaken spred sig igen i min mun, jag hade tur, jag skulle få avsluta min pizza med en bit som verkligen smakade som himlen.
Tror ni nu, att jag efter sådan här lång text faktiskt skulle avsluta med en lyckad historia? Nej, det gör jag inte, för sista tuggan jag tog av pizzabiten var också något av det överjävligt äckligaste jag någonsin tuggat i. Ett berg med skinka som var ljummen i mitten och rent allmänt bara smakade äckligt mötte min gom, jag var riktigt nära att spotta ut skiten men valde att svälja och snabbt som ögat dricka en massa coca-cola för att ta bort skitsmaken.
Jag väntade ut Netten och sedan gick vi och betalade, 166kr borta för fragment av en av de godaste pizzorna jag någonsin kunde ha smakat och en av de äckligaste sakerna jag någonsin har ätit.
Det finns alltså där, någonstans, gömt en underbart god pizza på detta ställe, men dom har bara inte hittat riktigt hela vägen dit än. De har hittat fragment av hur man gör den riktigt och kastat ut lite överallt på pizzan i otroligt små mängder, men av någon anledning valt att inte, eller varit inkapabla till att, ha hela pizzan på detta sätt.
Blossa 08 (Blåbär)
Sitter här med en varm kopp av årets Blossa-smak, blåbär.
Värmer då koppen, tar första sippen och det första jag märker är en väldigt rund, god smak av klassisk glögg, blåbärssmaken finns där lite lätt i bakgrunden, kryddnejlikan däremot skiner, precis som det ska, igenom betydligt mer. Blåbärssmaken finns där, inte så att den tar över eller ens blir speciellt märkbar, men den finns där. Lite lagom söt i smaken och trots de 15 vol% alkohol i glöggen är alkoholstinget tillbakadraget och dolt under smakerna.
Kanske inte lika skarp och god i smaken som förra årets Blossa "Havtorn och Kanel" eller Blossa 03 "Pomerans och citrusfrukter," men ändå förskräckligt god, precis som jag har lärt mig att förvänta mig av Blossas årgångsglöggar.
Så, skål på er, köp en Blossa 08, men glöm inte bort Blossas trestjärniga glögg spetsad med cognac, som antagligen är en av de godaste glöggarna som finns på systembolaget.
Värmer då koppen, tar första sippen och det första jag märker är en väldigt rund, god smak av klassisk glögg, blåbärssmaken finns där lite lätt i bakgrunden, kryddnejlikan däremot skiner, precis som det ska, igenom betydligt mer. Blåbärssmaken finns där, inte så att den tar över eller ens blir speciellt märkbar, men den finns där. Lite lagom söt i smaken och trots de 15 vol% alkohol i glöggen är alkoholstinget tillbakadraget och dolt under smakerna.
Kanske inte lika skarp och god i smaken som förra årets Blossa "Havtorn och Kanel" eller Blossa 03 "Pomerans och citrusfrukter," men ändå förskräckligt god, precis som jag har lärt mig att förvänta mig av Blossas årgångsglöggar.
Så, skål på er, köp en Blossa 08, men glöm inte bort Blossas trestjärniga glögg spetsad med cognac, som antagligen är en av de godaste glöggarna som finns på systembolaget.
En ny människa...
Jag har nu fått den där känslan igen, den som infinner sig varje höst.
Vissa människor blir deprimerade, vissa blir ledsna, trötta och allmänt less. Jag, jag blir upphöjd, förnyad och på något vis pånyttfödd i detta höstmörker. Här trivs jag och varje höst är det samma sak.
Jag tror det har att göra med att mörkret, det totala mörkret, bryts av av kortare stunder ljus, vilket medför att man på något vis uppskattar det ljus man har mer än under sommarhalvåret där man tar ljuset för givet, solen som något självklart och värmen som något uppenbart som följer ljuset.
Här i mörkret under hösten så är det ibland ljust, men den där riktiga värmen följer aldrig riktigt med som på sommaren.
Det finns dock inget härligare än att klä på sig kläder som passar vädret, sätta sig och kolla in i den lilla ljusglimt man får någonstans där runt 10-11 på morgonen. För att sedan sakta se solen ta sig ner igen under resterande del av dagen.
Nej, nu blev jag sådär smörig igen, måste sluta upp med det där :D
Idag var jag och hälsade på myrstacken igen, det var rätt trevligt bara såhär redan efter en vecka.
Jag tittade mig runt, diskuterade med en del personer och gav mig sedan iväg igen, helt nöjd med mitt beslut att lämna stället. Jag känner ingen saknad, jag är nöjd med mitt beslut att lämna det där stället och kan nog tyvärr aldrig tänka mig att återvända dit som anställd igen (tyvärr för företaget i fråga, inte tyvärr för mig).
Jag kan tänka tillbaka till de där ~1100 arbetsdagarna (~1640 vanliga dagar) och tänka "Det där gjorde jag ett tag, det var hemskt och jag har gått vidare".
Det är lite som ett irriterande sår som har försvunnit ur min själ, som läkt och försvunnit från min kropp. Min kropp som under åren sargats så till den milda grad att jag nu, ute i det fria, fortfarande känner mig fängslad psykiskt. Är det kanske såhär en fängslad varg känner sig när den efter 3-4 år i en bur släpps ut i det fria för att förvildas igen? Antagligen, med stor säkerhet, så är det så.
Det är dags för mig att bryta mig fri på riktigt, glömma bort denna traumatiska tid och fortsätta livet.
Jag får en tanke i att om de människor som jobbat där inte hade gjort det så skulle mina skador vara större.
Tack nu, du långa modellflicka, ni förvirrade supportagenter i den f.d. NS-gruppen och tack till mig själv och mitt minst sagt luddiga psyke som gjorde vistelsen överlevbar.
Jag avslutar med ett citat från en låt som satt sig på huvudet:
"A misfit to this space
no religion no real place
I grow weary of these walls
so tired of it all
Dull gray and endless days
here where evil has no face
It is hidden from my eyes
unseen or in disguise"
Vissa människor blir deprimerade, vissa blir ledsna, trötta och allmänt less. Jag, jag blir upphöjd, förnyad och på något vis pånyttfödd i detta höstmörker. Här trivs jag och varje höst är det samma sak.
Jag tror det har att göra med att mörkret, det totala mörkret, bryts av av kortare stunder ljus, vilket medför att man på något vis uppskattar det ljus man har mer än under sommarhalvåret där man tar ljuset för givet, solen som något självklart och värmen som något uppenbart som följer ljuset.
Här i mörkret under hösten så är det ibland ljust, men den där riktiga värmen följer aldrig riktigt med som på sommaren.
Det finns dock inget härligare än att klä på sig kläder som passar vädret, sätta sig och kolla in i den lilla ljusglimt man får någonstans där runt 10-11 på morgonen. För att sedan sakta se solen ta sig ner igen under resterande del av dagen.
Nej, nu blev jag sådär smörig igen, måste sluta upp med det där :D
Idag var jag och hälsade på myrstacken igen, det var rätt trevligt bara såhär redan efter en vecka.
Jag tittade mig runt, diskuterade med en del personer och gav mig sedan iväg igen, helt nöjd med mitt beslut att lämna stället. Jag känner ingen saknad, jag är nöjd med mitt beslut att lämna det där stället och kan nog tyvärr aldrig tänka mig att återvända dit som anställd igen (tyvärr för företaget i fråga, inte tyvärr för mig).
Jag kan tänka tillbaka till de där ~1100 arbetsdagarna (~1640 vanliga dagar) och tänka "Det där gjorde jag ett tag, det var hemskt och jag har gått vidare".
Det är lite som ett irriterande sår som har försvunnit ur min själ, som läkt och försvunnit från min kropp. Min kropp som under åren sargats så till den milda grad att jag nu, ute i det fria, fortfarande känner mig fängslad psykiskt. Är det kanske såhär en fängslad varg känner sig när den efter 3-4 år i en bur släpps ut i det fria för att förvildas igen? Antagligen, med stor säkerhet, så är det så.
Det är dags för mig att bryta mig fri på riktigt, glömma bort denna traumatiska tid och fortsätta livet.
Jag får en tanke i att om de människor som jobbat där inte hade gjort det så skulle mina skador vara större.
Tack nu, du långa modellflicka, ni förvirrade supportagenter i den f.d. NS-gruppen och tack till mig själv och mitt minst sagt luddiga psyke som gjorde vistelsen överlevbar.
Jag avslutar med ett citat från en låt som satt sig på huvudet:
"A misfit to this space
no religion no real place
I grow weary of these walls
so tired of it all
Dull gray and endless days
here where evil has no face
It is hidden from my eyes
unseen or in disguise"
Före dess tid...
Sommaren 1998 såg jag något jag förstod skulle ändra världen,
detta var världens ballaste laptop, världens tokigaste idé och något som jag trånade efter i ett par år efteråt.
Inte gjordes det hela bättre av att företaget min far jobbade på lite senare faktiskt köpte in en sådan här maskin och använde.
I dessa dagar med Asus EEE PC, Acer Aspire One, Dell Inspiron Mini 9 och andra liknande "Netbooks" så känns verkligen dessa gamla maskiner totalt före sin tid. Jag pratar givetvis om Toshibas minidator Libretto som levde ett glatt liv mellan ungefär 1996 och 2002.
Mindre eller lika stor som dessa netbooks och 10 år före dem på marknaden, en helt underbar lösning för hur musen skulle implementeras, inbyggd digitalkamera och fjärrkontroll (på senare modeller).
Detta är helt enkelt bara ett litet tribute-inlägg till Libretto som är ett bevis på att Toshiba ibland kan se framtiden.
detta var världens ballaste laptop, världens tokigaste idé och något som jag trånade efter i ett par år efteråt.
Inte gjordes det hela bättre av att företaget min far jobbade på lite senare faktiskt köpte in en sådan här maskin och använde.
I dessa dagar med Asus EEE PC, Acer Aspire One, Dell Inspiron Mini 9 och andra liknande "Netbooks" så känns verkligen dessa gamla maskiner totalt före sin tid. Jag pratar givetvis om Toshibas minidator Libretto som levde ett glatt liv mellan ungefär 1996 och 2002.
Mindre eller lika stor som dessa netbooks och 10 år före dem på marknaden, en helt underbar lösning för hur musen skulle implementeras, inbyggd digitalkamera och fjärrkontroll (på senare modeller).
Detta är helt enkelt bara ett litet tribute-inlägg till Libretto som är ett bevis på att Toshiba ibland kan se framtiden.
