Johan Bogg

I detta nu skapar jag mat. Ja, just nu medan jag skriver skapas det mat av mig. Inte i detta tillfället speciellt aktivt, men det händer saker. Jag har sprungit omkring som en yr höna i köket i 1.5 timme nu. Förberett efterrätten, lagt grunden till huvudrätten. Påbörjat arbetet med såsen, huggigt potatis och rensat bort köttet från de värsta fettbitarna.
I detta nu så står min potatis i ugnen och väntar på att jag ska gå upp och smöra ner den lite mer.
Matsedeln ikväll ser ut som följande:

Huvudrätt:
Helstekt fläskfilé,
Ostgratinerad hasselbackspotatis,
Kantarellsås (av gul- och trattkantarell)

Serveras med sallad

Efterrätt:
Pannacotta m. Hallon/Jordgubbssås



Och ja, till er tvivlare, jag gör skiten själv (och nej, jag använder ingen såsmix eller liknande).

Jag vaknar på morgonen, huvudet bultar, kroppen skakar och hela min värld känns på något vis som om den går i slow motion.  Kraftlös och långsam drar jag mig ur sängen, huvudet bultar för varje steg jag tar, för varje andetag jag tar och blicken är svår att fästa vid något alls.

I de senaste månaderna har det inte rymts mycket tid för mig att sätta mig ner och skriva ner något här på bloggen. Jag har varken haft tid, ork eller speciellt stor lust att skriva något här. Men ibland hoppar inspirationen in litegrann. Jag vill inte gärna skriva saker om vad jag gör på dagarna eller dumma inlägg om vad jag åt till middag, jag vill beröra.

Så, jag tänkte idag skriva ihop lite om mina tankar om bilägande.

Min sambo köpte en bil den 6 januari i år (2010) och jag var extremt negativ till hennes bilval. Hennes val föll nämligen på en Peugeot och jag har alltid, helt utan grund, varit extremt negativt inställd till franska bilar. Hursomhelst så följde denna lilla sak med oss hem och precis som med den vita, döva, katten vi införskaffade 2004 så växte den på mig de första veckorna. Efter c:a 3 veckor när den initiala tveksamheten släppt så hände något jag visste skulle hända förr eller senare. Tekniktoken i mig tog tag i mig och slängde in mig på eBay. Inte allt för långt bak i bakhuvudet hörde jag en liten skrikande röst som skrek om och om igen: "Biltillbehör!!!".

Ebay som alltid varit min jaktmark över tekniska småprylar öppnade nu upp en ny värld även inom bilägandet. Där fanns det ventilhattar i metall med peugeotlogotype på, det fanns nyckelkedjor bestående av siffrorna "206", där fanns kabeladaptrar, extraljusrelän och glödlampor. Kort sagt fanns allt man kan tänka sig på denna sida... Men dög detta för mig och min pryltokighet? Nejdå, jag har beställt nya högtalare från en annan sida, varit in i butiker och köpt luftfilter, oljefilter, motorolja, bromsvätska, ännu fler glödlampor, kablar, kabelskor, en liten verktygslåda och säkert fler saker jag har glömt...

Mitt i allt detta försöker min kära sambo Netten stoppa mig och frågar gång på gång varför jag beställer all skit. Jag, som en extrem pryltok tycker att det hela är uppenbart, så mitt stående svar blir: "Du har gett mig världens största pryl att leka med, förbättra och trycka in teknik i"

som vill ha spotify:

https://www.spotify.com/en/invitation/GSzPwieeCVTJPMNF
https://www.spotify.com/invitation/ceNVKfDRE8j7a8qt

Varsågod.

Något jag alltid ogillat är oäkta människor, och med oäkta menar jag inte bara människor som döljer sina riktiga känslor och uppvisar en front som är någon annans. Jag menar också människor som ställer sig i de led som samhället ställt upp, spelar sin roll, nickar och accepterar andras åsikter och flyter där någonstans bakom i kulisserna.
Jag är själv, till stor del faktiskt, en sådan människa. Även om detta faktiskt gör mig till en självhatare.

Jag undrar hur många människor som egentligen är precis samma människa på jobbet som på fritiden? Hur många spelar inte någon roll för att vara den dom är? Tror ni att jag skulle överdriva om jag säger att kanske 10% faktiskt är exakt samma person på jobbet som på fritiden?

Jag vet iallafall att jag, i min yrkesroll, är någon helt annan än den jag är i verkliga livet. Den jag är på arbetet är en lite mer avslagen, lite mer normaliserad och tråkigare version av mig själv. När jag kommer till jobbet genomgår jag en process, jag tar ner vissa personlighetsdrag ett par hack, drar upp trevligheten några hack och blir en i den grå massan på arbetsplatsen.
Denna process går nog alla igenom när dom kommer till jobbet, jag tror att alla spelar sin lilla roll. Det är av den anledningen man kan vara skitbra "arbetskompisar" men ändå aldrig umgås på fritiden. Man kanske umgås varenda kafferast, varenda lunch och sitter bredvid varandra på varje möte. På jobbet är man bästa kompisar, men när dagen är slut så är man inte mer än kolleger, ens spelade vänskapsroll på jobbet är över och man kommer hem och slappnar av. Låter fasaden falla bort och man känner sig som en helt annan person. Man känner sig som sig själv igen och man är nöjd även så. Åt jobbarkompisen ägnar man inte en tanke, men imorgon klockan 10 sitter man där med en kaffekopp igen och pratar skit i personalrummet, skrattar åt varandras skämt och är i, i alla fall ett par timmar till, bra kompisar.

Jag har varit med om detta flera gånger, jag har spenderat hundratals timmar de senaste 5.5 åren med att fika med olika kolleger (på två olika arbeten och tre olika arbetsplatser), skrattat med dom, gått igenom tragedier med dom och allmänt varit bra kompisar med dom. Men så fort jag slutade på förra arbetsplatsen så försvann alla utom en från mitt privatliv. Människor jag delat hemligheter, personliga historier och många timmar med blir helt plötsligt inget mer än en människa i historien... Man kommer fram till att man bara var kompisar för att det helt enkelt inte fanns någon på arbetsplatsen som passade ens personlighet bättre, om man hade träffats i privata sammanhang hade man kanske inte ens börjat prata med varandra. Men på jobbet tar man vad man har.






Förvirrat inlägg javisst. Men och?

Jag tänkte sätta mig ner och skriva ihop en liten statusupdate medans jag väntar på att badkaret fylls med varmt härligt vatten och min tvätt snurrar sina sista varv i tvättmaskinen.
Jag uppdaterar ganska sällan nu, någonstans läste jag en gång att man bör uppdatera en blogg 3ggr per dag om man vill hålla sina besökare intresserade. Detta känns inte aktuellt för mig, jag vill inte uppdatera utan substans. Jag vill gärna att folk ska känna att det jag skriver faktiskt inte bara är något dravel jag skrev för att fylla bloggen med inlägg.

Som "alla" vet så är växter mitt näst största intresse efter datorer, ett intresse som ibland tar mig iväg på roliga experiment. Förra året korsade jag fram en egen sorts chili, en hybrid mellan två olika sorter jag hade här hemma sedan tidigare. En av dessa, kallade "Bolivian Rainbow", är små, runda och skiftar färg ett antal gånger under mognadsprocessen. Den andra, som jag inte kan namnet på, ser mer ut som miniatyrchilis av klassiskt slag och skiftar bara mellan grönt och rött. Min fina F1 hybrid (första generationens hybrid) har ärvt färgväxlingsegenskaperna av den första och formen av den andra. Även fast färgerna inte är desamma som på Bolivian Rainbowen. Den börjar med att den är grön de första dagarna efter att kronbladen ramlat av, sedan blir den mörkt, mörkt, lila för att sedan övergå till en mörkare form av grönt och sist ändra till rött. Smaken är onyanserat stark, det är inte mycket riktig "smak" som går igenom styrkan om man inte torkar dom först. Dessa små frukter brukar jag roa mig med att dela ut till folk på fyllan. Så sent som igår så gav jag några offer en varsin liten (och dom är verkligen små) på en krog här i Bollnäs. Reaktionerna är blandade, men den normalaste är "FYFAN VAD STARK" och sedan en snabb marsch in på närmsta toalett för att dricka vatten.

Det näst senaste experimentet är att korspollinera orkidéer för att sedan skicka vidare dess fröer till en odlingsfirma i holland som under 3-4 år odlar upp mina fröer till fina Orkidéer. Kostnaden blir rätt hög, men det kan bli trevligt att ha sin egna sorts orkidé.

Det senaste, och dagens växtexperiment kallas Champinjoner. Jag har nyss blandat lite välbrunnet gödsel med jord och skall nu vänta i 1-1,5 vecka på att myceliet ska växa till sig i snäll rumstemperatur. Sedan skall lådan placeras ner i källaren där temperaturen ligger på stadiga 15,5°C. Så om 4-5 veckor kommer jag förhoppningsvis kunna skörda mina första hemodlade champinjoner.

Jag har haft lite roligt ute på balkongen alldeles nyss, så jag måste väl länka det här också så att alla får se det.
Jag fick en liten publik om 4 personer som skrek "MER MER MER!!!", att alla utom 1 var typ 10 år gör ju det hela mindre roligt. Men jag hade åtminstone en äldre herre som stod där och hoppade också :D

Som ni märkt har min blogg inte uppdaterats de senaste veckorna, detta är p.g.a. att jag håller semesterstängt.

Men, en liten update vad som hänt i sommar i någorlunda kronologisk ordning:

0. Detta skulle vara nummer 1, men orkar inte ändra numreringen. Nationaldagen spenderades i stockholm och avslutades med karusellåkande på Gröna Lund. Jag åkte berg och dalbanan för första gången i mitt liv. Jag HATAR berg och dalbanor, mest för att dom bara är menlösa och att jag är skiträdd. Jag åkte också Fritt fall Tilt, som verkligen var höjdpunkten på besöket. Skitskoj!

1. Midsommardagen spenderades i Enviken på min kusins bröllop, där blev jag full och sov skavfötters i tält med min lillebror. I den öppna baren serverades drinkar som bartendern blandade ut olika beroende på vart man hade sitt ursprung.
"Är du dalmas eller jämte" frågade hon konstant, de som var dumma (eller lugna) och svarade dalmas fick en grogg som fortfarande bibehöll groggvirkets röda färg, svarade man jämte så fick man groggar där den röda färgen snarast var blaskigt rosa. Jag drack rosa drinkar hela kvällen och blev därav inte direkt spiknykter. Kvällen avslutades dock abrupt precis när jag började få upp tempot. Vid 02:15 tyckte jag att det var skitskoj, började ge järnet på dansgolvet...Tyvärr ensam då alla börjat packa ihop och dra då, jag la mig för att sova på gräsmattan men kom efter ett tag på att det var bättre att våldsgästa lillebror i tältet. Lillebror fällde sedan ihop tältet över mig klockan 07:40, så då var det dags att gå upp och börja hjälpa till att städa kaoset från dagen innan.

2. Jag var på kryssning (Birka Paradise), detta var härligt, vi drack drinkar, åt buffé, solade och kollade på skärgårdsöar.

3. Var på "Cowboy-fest" hos sambons kompis, kvällen avslutades på parken i Bollnäs. Dansandes framför Björn Rosenström med ömsom min sambo, ömsom en bekant på axlarna. Efterfest hos en kompis som avslutades abrupt klockan 04:00 av att jag blev utkastad därifrån. Historierna skiljer sig lite åt vad i helvete jag gjorde för att bli utkastad. Min kompis kommer inte ihåg mer än vaga minnen av att jag bet hans ragg i foten. En annan bekant (samma som spenderade tid på mina axlar) berättade att jag hade blivit nerslagen/nerbrottad av nämnda ragg och efter det fått gå. Själv var jag för full och minns absolut ingenting.

4. Rockweekend besöktes såklart alla dagar tre, där var det lerigt! Paradise Lost sög live, chickenfoot är överhajpade, Sator är ett av sveriges grymmaste live-band. Kompisen från #3 delade mitt öde från helgen innan och minns Ingenting av festivalen.

5.  Var till Vinströmmarna utanför Voxna med sambon och en kompis och badade, åt mat och lekte lekar.

6. Blivit i stort sett klar med körkortet, teorin skrevs i går (29/7) med 61/65 rätt, tidsåtgång: 15 minuter.
Skitenkelt prov, är det verkligen så här lite man behöver kunna för att klara teorin? Skrämmande...
Uppkörning sker 19/8 augusti klockan 15:45, update kommer senare.

De senaste åren har jag fått lite av varje på posten via olika saker jag beställt. Detta inkluderar t.ex. plantor av diverse slag bl.a. plantor (allt ifrån sticklingar till fullstora krukväxter), tatueringsmaskiner och tatueringstillbehör (fråga mig inte), paket med tabletter från Apotekets webshop, tandborstar, snus och kaffe. Helt enkelt lite av allt möjligt. Därför frågade jag härromveckan om någon kunde få för sig att skicka en akvariefisk till mig. Som ett litet socialt experiment. Tyvärr löpte inte detta projekt speciellt väl ut då jag fortfarande inte fått någon fisk i posten. Detta är ju lite förvånande, av alla galna människor ute i världen så borde ju faktiskt någon av dem läsa min blogg. Någon av er borde vara galen nog att helt enkelt skicka en akvariefisk i levande tillstånd till mig. Men nej, tydligen finns det ingen som varken har tid eller lust att försöka engagera sig i något sådant.
Jag har därför både utlyst en tävling där vinnaren vann 100kr och skickat mail till div. akvariebutiker, alla vägrar skicka en fisk till mig. Därför har jag nu gett upp hoppet om att någonsin få en fisk på posten, min katt blir utan lekkamrat och mitt golv i hallen blir antagligen en liten bit torrare än vad den skulle vara om ett paket med en fisk helt plötsligt damp ner i postinkastet.

I USA verkar det dock vara helt normalt att skicka akvariefiskar via div. budfirmor, varför är det inte så i Sverige?
T.ex. säljer www.californiacichlids.com fiskar via post i Kalifornien och fler sidor finns, även på eBay verkar det vara relativt "big business" att sälja akvariefisk via internet/post.

Nej ni, nu får ni skärpa er...En guppy vill jag ha!

Idag tog då treorna på John Bauergymnasiet i Gävle studenten och dagen var fylld av jubel, skrik, skratt, gråt och kramar när studenterna för, vad som kan komma att bli, sista gången var en samlad grupp. Nu skall varje individ ut i sitt eget liv, sin egen framtid och sina egna planer. Skolsystemets tyglar håller bara kvar i det fåtal personer som faktiskt tänkt lägga några år till av sitt liv på att studera vidare på högre nivå. Framför dem väntar bara livet, arbete och sedan där väldigt långt fram på horisonten också pensionen. För mig är det nu sju år sedan jag tog studenten och gick ut i, vad som skulle komma att bli, mitt sista sommarlov. Jag minns så väl känslan av att slippa skolan, slippa de dryga lärarna, de tråkiga lokalerna och den hemska skolmaten. Jag blundar och jag minns mig tillbaka till studentdagens morgontimmar, då jag och en handfull av mina klasskamrater tågade genom skolans korridorer sjungandes sånger om de andra klasserna, småfulla som vi var så verkade allt så mycket härligare. Vi sprang ut på skolgården, knöt upp klassföreståndarens cykel i ett träd och skrattade gott ända tills sagda klassföreståndare visade vad han tyckte om sprattet. Mina minnen för den dagen slutar i att jag sprang omkring småfull på mina föräldars gård, lullande omkring med en oknäppt skjorta och ett glas fyllt av lättdrucket, vitt, vin.

Senare under sommaren, som vi sa var mitt sista sommarlov, så ordnade min far jobb åt mig i Gävle där jag satt i ett par veckor och reparerade datorer, vidare därifrån sedan till lumpen där jag efter sex veckor blev hemskickad med papper där dom skrev något om att jag var tokig. Det ville jag inte riktigt hålla med om. Fortsatte mitt liv sedan med att plugga vidare i två år till systemtekniker, ett yrke jag fortfarande siktar på att någon gång i framtiden få. Vidare därifrån blev det jobb på en telefonsupport där jag vandrade mellan först sitta på Dells support och efter några turer slutade med att sitta på Netgears support i ganska precis 4 år. På något vis där så fick jag ett jobb på John Bauergymnasiet i Gävle som IT-lärare och där är jag nu, snart 8 månader senare, fortfarande är kvar.

Jag har regelbunden kontakt med max två av mina gamla gymnasieklasskamrater, jag varken vet eller bryr mig speciellt om vad resten av dom gör ö.h.t. idag. Jag kommer knappt ihåg något jag lärde mig under gymnasiet och jag har fortfarande inte riktigt fattat varför i hela friden jag slösade bort ytterligare två år på att plugga efter gymnasiet. Men jag minns fortfarande känslan på studentdagen och känslan av att, för absolut sista gången, gå ut genom dörrarna på Torsbergsgymnasiet i Bollnäs.

Mitt råd till er som tog studenten är att ta denna sommar för vad den är, ert sista sommarlov. Er sista chans innan vuxenskapet och antagligen den absolut bästa tiden i hela ert liv. Ni kommer se tillbaka på denna sommar och de senaste veckorna som bland de skönaste stunderna i er ungdom och antagligen i hela ert liv. Bra minnen kommer ni alltid samla på er, men fantastiska minnen är svårare att få. Så gör det bästa av denna tid, och resten av era liv.

Lev länge och väl, JB-studenter 2009!

pontus i klampe är full. Länge leve våra studenter!

Det lönar sig tydligen att vara lite galen ibland!

Ni som läst det så vet att jag skickade iväg ett litet skumt mail till OLW härromdagen, detta är resultatet av det mailet:




Jag har fortfarande inte fått en fisk i mitt brevinkast. Därför utlyser jag nu en tävling!

Fisk-per-post-tävling!
Den som först lyckas få en LEVANDE akvariefisk hem till mig via post får 100kr insatt på sitt konto om ni skriver ert kontonummer i er försändelse (eller tar kontakt med mig på annat vis). Notera att det bara gäller den första och att resten av er kommer gå iväg utan vinst.

Men visst kan det vara ett roligt projekt?

Är tydligen att jag skall få en gratis chipspåse. Det tackar jag OLW för!

On another note... Idag spelade jag korpfotboll, resultatet 0-14 :( WE LOST BIGTIME.

Till: OLW Konsumentkontakt

"Hej!
Jag var härromdagen till ICA Kvantum här i orten bredvid och köpte mig en stor (300g) påse med Sour Cream & Onion chips från OLW. Dessa chips var tydligen friterade i solrosolja. Detta tyckte jag var lite konstigt då solrosfrön ges till fåglar om vintern, men jag köpte dom ändå.  Jag kom hem med påsen, blandade till min favoritdip (från Estrella, tyvärr) och väntade på att dippen skulle göra sig färdig i kylen. Chipspåsen lämnade jag på vardagsrumsbordet för att vara beredd för mina delikata snacks.

Jag gick under denna tid iväg och duschade (mitt andra misstag) och stod där i godan ro och sjöng för mig själv i duschen (trots allt är det över ett år sedan jag åt chips senast, så man får förstå att detta var en riktig högtid för mig).
Jag passade på att ta ur mina linser då det var dags att byta dom mot nytt par dygnet-runt-linser. Detta var mitt tredje misstag. Jag började då så smått bli klar i duschen, så jag tar mitt badlakan, virar det runt kroppen som en riktig man och går ut ur duschen. Väl ute i hallen känner jag hur det drar något djävulskt kallt ifrån balkongen, så jag skyndar mig fram mot dörren för att stänga den. Detta var mitt fjärde, och sista, misstag.

Mitt i ett av mina hastiga steg virade mitt badlakan upp sig, la sig bekvämt slingrat ner för benet och ner framför mina fötter. Resten av momenten är tyvärr lite dimmiga, jag minns en hastig vurpa rakt mot vardagsrumsbordet, en hastig ljusglimt, ett krasande ljud och en intensiv smärta i armbågen.
När jag efter ett par sekunder får ihop vad som har hänt så känner jag att jag har enormt ont i armen (antagligt slagit den mot bordskanten) och att min kära chipspåse ser ut som att den överlevt ett kärnvapenkrig. Där är jag, naken i mitt vardagsrum med en sönderslagen arm och en trasig chipspåse, kvällen var förstörd! Jag lagade dock snabbt till någon sorts massa av dippsåsen och de krossade chipsen, relativt gott, men inte alls som hela chips!

Varför berättar jag då detta för er? Ja, jag tänkte bara sprida en lite tragikomisk historia om era fabulösa chips.
Även fast jag är lite ledsen över att min chipspåse gick till spillo på detta vis :(

Mvh
Gunnar Ahlberg"

Jag vill ha en fisk... En liten akvariefisk, kanske en guppy (kostar runt 10kr på en bra zoobutik) eller en liten neontetra.
Jag betalar inte för den, men jag vill ha en fisk! På ett eller annat sätt så ska jag få en levande fisk genom mitt brevinkast!
De som känner sig manade kan skicka mig en fisk via vykort, brev eller paket till mig på min hemadress (som hittas på hitta.se eller eniro.se).

Förslag till paketering är:
1 5L fryspåse
1 liter vatten
1 liten fisk
1 kartong, t.ex. ett 1.5l mjölkpaket
Märk upp med rätt sida upp och "hanteras varsamt", Posta!

You do the math.

Alla bidrag kommer att tas väl om hand!

Forts. från tidigare inlägg, svaren dröjde bara typ 15 minuter...

Svar 1:

"Hej och tack för din förfrågan!

Tyvärr har vi inga djur utan endast tillbehör.
Så jag har tyvärr inget bra tips till dig.

Bästa hälsningar
Xxxxxx, Xxxxxx.se"

Svar 2:

"Hej,
Tyvärr säljer vi inga fiskar, och jag är tveksam om fiskarna skulle överleva en sådant transport i sluten akvarium. De behöver ju också luft för att överleva. Dessutom hanteras paketen inte tillräkligt varsamt av postchaufförer.
 
Med vänlig hälsning
 
Xxxxx Xxxx
Yyyyyyyyyyyyyy.se"

Fan också, hoppas att nummer 3 ger mig ett bättre svar!

Skickade precis iväg detta mail till tre olika akvariebutiker på Internet (notera att de säljer akvarietillbehör och ej fisk).

"Hej,

Jag har i dagarna funderat på att starta ett akvarie här hemma, jag har kollat på både sötvattensfisk och saltvattenfisk, men efter en del tänkande har jag kommit fram till att det bästa är att använda sötvattensfiskar. Detta på grund av att jag anser det lättare att få acceptabelt vatten om jag själv slipper blanda ut rätt proportioner vatten och salt. Detta leder då vidare till frågan om vilken sorts fisk jag skall ha. Jag har funderat på lite olika men det känns svårt. Jag gillar Neontetror och Guppies, men det måste finnas mer trevliga fiskar som är lätta att sköta?

Jag har därför kommit till slutsatsen att jag behöver inhandla X antal fiskar för att testa vilka som fungerar bäst hos mig. Då det i min by tyvärr inte finns någon djuraffär med fiskar så måste jag därför ta mig till andra butiker i både nära och avlägsna städer.
Mitt huvudbry här är dock att jag varken har körkort, cykel eller bor i ett område med bra bussförbindelser. Jag har därför sökt igenom internet efter bra akvariebutiker med bra rykte.

Nu till min fråga. Finns det möjlighet att i hårdplastförpackning (tänk litet akvarium om c:a 10x10x10cm) skicka fiskar via post? Jag har testat detta i mina ungdomars dagar med en fluga i liknande anordning och den kom fram i levande skick till min kusin i Sveg. Detta bör alltså vara fullt möjligt om man passar på att ge dom lite mat och kanske en eller annan syretablett?
Jag är beredd att betala max c:a 180kr för 2st guppies av olikartat kön, inkl. frakt (bara busspengar skulle gå på 160kr för att ta mig till närmsta djuraffär). Jag ser att ni har internetbutik, så jag antar att detta inte skall vara någon större fara att anordna!

Hoppas på ett snabbt, jakande, svar.

Mvh eder vardagshjälte XXXXX"

Fredagar, vad finns det att säga om dom? Folk har alltid en tendens att låta måndagar få rollen som veckans värsta dag, jag håller icke med. Fredagar, där har vi något som verkligen har chansen att klassas som världens sämsta dag.

Måndagar tar man sig an med någon sorts upplagrad energi från helgen, denna energi som sakta men säkert släpps ut under veckans lopp och runt fredagen är, återigen, helt slut. Man släpar sig, sliter sönder naglar, hår och allt annat lössittande icke-livsnödvändigt man har på kroppen då man drar sig fram igenom sirapen som är en fredag.

Här sitter jag och vaktar nationella Matematik C med 21 st elever. Jag hör klockans minutvisare röra sig igen, en timme passerar, sedan en vecka om inte ännu mer. Visaren rör sig igen, minuten har gått och det är "bara" c:a 360 minuter kvar tills det att man äntligen får gå hem.

Nej, detta flöt inget bra, fredagen har lyckats igen. Den har dödat min inspiration, mitt flyt och min vilja att leva. Jag skall nu så sakta sväva vidare i min bubbla, genom fredagens tidslösa rymd och ut i helgen...

Då närmar den sig, den högtid på året som jag vördar mest. Denna högtid som för oss urnördar och scifi-älskare är bland det heligaste på hela kalenderåret, men som för gemene man flyger förbi lika obemärkt som en vanlig vardag. Den 25 Maj är den här, och jag ska fira den på klassiskt vis i år.

Jag pratar då inte om andra Nördhögtider, såsom min födelsedag (Pi-dagen, 14 Mars), Talk Like a Pirate Day (19 September) eller Tapir Day (27 April). Nej, jag pratar om den heligaste av de superheliga högtiderna. Dagen då SciFi-nördar runt om i världen går ihop och firar skaparen av skriften som betytt så mycket för så många. Denna skrift som gett skratt, lycka och ibland även tårar till så många människor runt om i världen. Denna skapare som skapat literära verk som kanske inte likställs med andra fantastiska SciFi-författare so Philip K. Dick eller Arthur C. Clarke. Men som ändå har skapat verk så erkända att han bland nördkretsar fått en hel dag uppkallad efter sig.

Vad jag pratar om? Jag pratar såklart om Douglas Adams dödsdag, 25 Maj, som firas genom vad som kommit att kallas "Towel day". Ni som läst "liftaren" vet såklart vad som är så speciellt med en handduk, ni som fuskat och bara sett filmen eller de skräpböcker som finns ute som sammanfattar filmen snarare än faktiskt är ursprungsböckerna får eventuellt läsa på lite först.

En handduk är vad en riktigt schysst lirare har med sig var han än är i rymden. En handduk ger en värme när det är kallt, man kan torka sig på den när man är blöt och man kan förvara ömtåliga saker i den. Helt enkelt en fantastiskt bra sak att ha med sig på sina resor. En person som har koll på sin handduk kan man, enligt liftarens guide, lita på då han har koll på sakerna. Eller som det står i HHGTG:

"A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value. You can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble-sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapors; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a miniraft down the slow heavy River Moth; wet it for use in hand-to-hand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (such a mind-boggingly stupid animal, it assumes that if you can't see it, it can't see you); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

More importantly, a towel has immense psychological value. For some reason, if a strag (strag: nonhitchhiker) discovers that a hitchhiker has his towel with him, he will automatically assume that he is also in possession of a toothbrush, washcloth, soap, tin of biscuits, flask, compass, map, ball of string, gnat spray, wet-weather gear, space suit etc., etc. Furthermore, the strag will then happily lend the hitchhiker any of these or a dozen other items that the hitchhiker might accidentally have "lost". What the strag will think is that any man who can hitch the length and breadth of the galaxy, rough it, slum it, struggle against terrible odds, win through, and still knows where his towel is, is clearly a man to be reckoned with.

Hence a phrase that has passed into hitchhiking slang, as in " Hey, you sass that hoopy Ford Prefect? There's a frood who really knows where his towel is." (Sass: know, be aware of, meet, have sex with; hoopy: really together guy; frood: really amazingly together guy.)"

Var med och fira Towel Day den 25 maj även du...Hur man firar det rent traditionellt?

Lätt fråga med ett väldigt enkelt svar. Ta dig en handduk, ta den sedan med dig var du än må vara den dagen.



Vi syns den 25 maj, med handdukarna i fast grepp och en tanke skänkt till Douglas Noel Adams.

Efter en lång dag på jobbet så kommer man äntligen hem, solen börjar gå ner bakom husen på bostadsområdet. Kvällskylan börjar bli märkbar och en svag vind griper tag i ens korta hår. Man känner att dagen är till ända, dagens äventyr är över och det är dags att lägga den på hyllan där gångna dagar sparas för att plockas fram mest av nostalgiska skäl.
Men när jag går där på vägen på väg hem, svänger höger mot trappuppgången och börjar närma mig den hemkära "4B"-skylten ovanför trappuppgången så uppdagas där bakom balkongerna sakta men säkert cykelstället.

Då kommer överraskningen, den överrumplande, överväldigande känslan av att något saknas, något är borta eller åtminstone inte där det ska vara. Där i cykelstället där mina två Scott-cyklar stått och trängts det senaste året så står just nu bara en enda Scott-cykel. Såklart den som har lägst marknadsvärde, den mindre fina och den som inte riktigt är min favorit.

Första tanken som flyger igenom huvudet är "Glömde jag den hos mor och far i förrgår?", snabbt förvisas denna tanke till sopkorgen. Jag tog hem den, det är jag säker på... Nästa tanke leder in på samma spår: "Glömde jag den på ICA igår?". Snabbt som attan tar jag mig till ICA, föga förvånande så existerar det där inte någon Scott-cykel, åtminstone inte någon som tillhör, eller numer tillhört, mig. "Kanske Netten har lånat den till gymmet?" glider sakta genom huvudet. Jag lider av förnekelse, Netten har ingen nyckel till den, dessutom har hon en egen cykel. Jag skyndar mig hemåt, men jag tar mig först ett par varv runt bostadsområdet för att se om någon av grannungarna snott den...
Jag går hemåt utan spår av min cykel. Väl hemma går jag ner i källaren, kanske har någon av grannungarna ändå snott den och ställt ner den där. Jag ser inget...Jag springer upp till lägenheten, min sambo har kommit hem från gymmet. Hon har inte cykeln... Paniken greppar tag i en, förnekelsen är över... Min cykel är borta. Min Scott är borta....

Jag börjar genast misstänka en av mina grannar (en person av "low moral fiber" som det så fint sägs i Monkey Island), jag springer upp och kollar igenom förråden på vinden. Hittar ett som ser suspekt ut, det är skivor innanför gallret som spärrar insynen. Jag ser ett hänglås... "Jag har ett dyrkset, jag kan dyrka upp den där skiten" - tanken går snabbt igenom huvudet, fastnar en stund och försvinner sedan iväg när jag ser lägenhetsnumret på förrådet... Detta förråd tillhör en gammal klasskompis, han skulle inte göra sådant mot mig... Jag kollar hastigt igenom de andra förråden och springer ner till lägenheten igen...

Tomhet, jag känner bara tomhet när jag sitter här i min lägenhet. Min sambo pratar men jag hör inte, jag läser texter på internet men jag ser inte. Jag äter god mat men jag njuter inte. Tomhet...

Mina planer över att ordna upp lite träning tillsammans med denna Scott-cykel går om intet. Jag som precis gjort klart renoveringen av den, bytt ut hela kedjelinjen, nya bromsar, nya växelreglage, nya växlar... Allt är nytt. Flera tusen har gått åt att ordna upp denna cykel och nu är den borta... Försäkring, vad är det? "Det händer inte mig", alla tillfällen jag tänkt denna tanke ligger tungt på min bröstkorg... Ett års renovering av cykeln är tillintetgjort. Världen har tagit ifrån mig min cykel. Karma? Kanske... Tjuvar? Definitivt...

Jag ringer bror, jag ber om hjälp... Han tar sig hit ikväll...Vi ska jaga cykel... Bäva cykeltjuvar, här kommer bröderna Bogg... Egenmäktigt förfarande? Aldrig hört talas om...